Så ska det låta.

Så ska det se ut.

Hittills har jag aldrig lyckats trumma upp någon som helst entusiasm för planerna runt nya White Hart Lane, den totalrenoverade arena som påstås vara Spurs enda chans att bryta igenom barriären till den engelska fotbollens exklusiva elit.

Folket bakom projektet har visserligen talked the talk, men det har liksom inte spelat någon större roll hur mycket de har beskrivit ”the most fan friendly stadium in Europa” med ”the total football experience”. Jag har ändå inte sett något annat på skisserna än en aningen mindre, aningen modernare kopia av The Emirates – den nybyggda arena som jag tycker allra sämst om, med sin aura av biopalats och sin totala brist på fotbollsatmosfär.

Men några rejäla justering, och vips… Hela totalintrycket är totalt annorlunda.

Tottenhams nya arena kommer att få en kortsida med ett enda enormt etage. Det är en arkitektonisk lösning som fortfarande är vanlig i Tyskland – tänk Dortmund och deras Südtribune – och en betydande anledning till att har Västeuropas bästa stämning på sina matcher. I England försvann enetageläktarna nästan över en natt då de gamla ståplatsbergen skulle bli sittplatser i början av 90-talet. The Kop på Anfield är mer eller mindre den enda klassiska kortsidan som är byggd på det här sättet, men när den nya arenan där uppe drar ut alltmer på tiden har den också visat sig vara en stötesten. Fansen vägrar givetvis att släppa principen, medan ekonomerna inte anser sig kunna rättfärdiga inkomstbortfallet från en hel läktare utan vip-loger.

Tottenham har däremot funderat färdigt. De har faktiskt lyssnat på oss.

Vi kommer att ha en enda gigantisk kortsidesläktare. Vi kommer dessutom att ha klart mycket mindre avstånd mellan sidlinjerna och läktarna än de har på andra nybyggda brittiska arenor, och vi kommer för det tredje att ha brantare läktare.

Med allt detta sammantaget kan jag till och med acceptera den förhatliga skålformen på läktarstrukturen, då skillnaden mellan en rektangulär arena (som givetvis är det enda rätta) och en oval arena slätas ut. Att vi dessutom slipper flytta rent geografiskt gör att det kommer att känna mycket mindre krystat att fortsätta referera till arenan som White Hart Lane, oavsett vilket syltigt företag nu klubben kommer att sälja ut namnet till.

I stort sett vartenda nybygge i England de senaste 20 åren – från Riverside uppe i sydöst över Emirates i London ner till St Mary’s nere i sydväst – har tragiskt nog inneburit en markant uppluckring i banden mellan klubb och supportrar.

För första gången någonsin vågar jag nu ha en smygande förhoppning om att Tottenham ska slippa samma öde.

We Are Tottenham, From the Lane – always have been, always will be.

/Erik Niva