Två månader in, och vi har redan hunnit in i det skedet av säsongen. Managerial-meltdown mode. Det är dags för en kortare statusuppdatering runt några fotbollstränare i England vars liv just nu är på väg att förändras mer eller mindre dramatiskt.

Först och främst har vi ju Rafa.

Vad händer, Rafa? Förlorade Liverpool just fyra matcher i rad? Sa verkligen Steve Bruce ”Fuck off,  fat Spanish waiter” till dig under det där bråket i lördags? Är din femårsromans med Merseyside verkligen på väg att ta slut?

Först som sist, jag gillar Rafa Benítez, trots hans hit-and-miss-facit på transfermarknaden, trots hans envisa vägran att använda sig av ordentliga yttrar och trots hans sätt att avfärda varje dåligt resultat med analysen ”we created enough chances to win the game”, även om Liverpool bara haft ett skott på mål.

Kanske är det så att hans dagar är räknade efter Man United på söndag – men frågan är vart Liverpool ska ta vägen i så fall? Med två gravt impopulära ägare som dessutom bråkar sinsemellan är Liverpool just nu en djupt splittrad klubb, och i många månader har egentligen Benítez viktigaste funktion varit som någorlunda enande centralfigur. 

Vem skulle kunna tänkas ta över den positionen? Vilket annat tränaralternativ är realistiskt?

Liverpool har en tradition av att sluta leden, att ta hand om sina egna, att hålla huvudet högt och gå på igenom stormen. Jag hoppas att de håller fast vid den nu också, att de plundrar till sig några lyckade resultat och att Rafa kan stå där och vara sådär pompöst nöjd med sig själv om några månader. Han passar helt enkelt inte för att göra förlorarintervjuer.

Men jag befarar att George Gilett har sparat Jürgen Klinsmanns nummer.

***

Sir Alex-status, då?! Jodå, still loco after all these years. Skandalöst nog finns inget videoklipp ute ännu, men Gudfadern av Govan avbröt tydligen sin presskonferens i Moskva igår, då han inte gillade att få frågor om den reprimand som väntar från den engelska domarkåren.
– Silly question, gets no answer. I’m at a press conference for a game tomorrow. I’m hear to talk about that. Good night.

Någon gång ska jag göra en kompilation av Fergusons bästa pressbråk. Och även om det här har sitt lilla underhållningsvärde platsar det ju inte på topp-30.

***

Efter tre mörka år som manager för Middlesbrough har nu Gareth Southgate till sist fått sparken. Jag tycker att det är tråkigt, då Southgate är ju en sådan där kille man inte kan låta bli att tycka bra om, en av fotbollens good guys. Dels grundar väl sig känslan i allt som han tvingades gå igenom efter straffen ’96, men dels också i ett intryck av att det här är en snäll, klipsk kille som gör sitt bästa för att bevara någon sorts sans och balans i fotbollsvärlden.

Det är bara synd att han inte verkar vara någon vidare bra fotbollsmanager. Efter nedflyttningen kom bara 17 459 åskådare till hemmamatchen mot Derby igår, och så få människor har aldrig tidigare sett en Middlesbrough-match på The Riverside. Southgate förstår själv innebörden av det. Han har tidigt insett att klubben i grund och botten är till för staden och folket som bor där – inget annat.

Hans intervjuer har alltid varit mer tänkvärda än nästan alla andra fotbollssnack, och även om jag inte tror att vi hade röstat på samma politiska partier är vi helt överens om behovet av större anvarstagande i samhället som helhet.
–Vi hade folk på middag nyligen och diskuterade det. En vän sa att det här landet behövde människor som var beredda att gå i täten. Jag håller med om det. I den här klubben och i det här lokalsamhället behöver vi sådant folk på alla nivåer. Vi har en svår ekonomisk situation, vår Premier League-status är i fara och om de personer som har förmågan att leda bestämde sig för att läget var för svårt – vem ska då ta ansvar? Det är inte en snöflinga som faller nu, utan det är den djupaste snön på 40 år. Vår stad har drabbats av den värsta recessionen någonsin, och vår klubb har haft vår sämsta resultatrad någonsin. Vem ska kämpa mot den negativismen? Jag tror att fotbollsklubbens ordförande är den viktigaste ledaren i staden Middlesbrough just nu, och vi måste stå starka, sa Southgate i en bra Times-intervju från i våras.

***

Ytterligare en fotbollsman vi önskat ett bättre öde är ju John Barnes. För fem dagar fick han än en gång sparken som manager, den här gången från Tranmere Rovers. Nu har han försatts i personlig konkurs av en förrättare i Liverpool, på egen begäran. Han såg inte längre någon möjlighet att försörja sina sex barn.

Keep diggin’, Digger.

/Erik Niva