Speciell, den här sporten.

Man löser biljett till en kväll när gruppspelet ska sortera ut blått från rött, bänkar sig för en dragracingkväll när de stora ska peta på gasen och lämna de små långt efter.

Istället passade småttingarna på att plantera sina sparkar strax över benskyddshöjd precis när starten gick, och blåsa liv i en riktigt, riktigt stor Champions League-kväll.

Först var det alltså Tatarstans finest som ställde Barcelona Zlatans Barcelona mot väggen med ett sjuhelvetes gammalsovjetiskt superskott från Aleksandr Ryazantsev efter två minuter. Efter paus behövde en dittills likblek Ibra lika lång tid på sig för att göra den där sortens klassmål som ursäktar en dålig halvlek.

Men slå mig i skallen med en skenebo – tror ni inte att Rubin hade mer tatarsiska trix med sig!

Gökdeniz Karadeniz Superstar sprang in med 2–1 på Camp Nou, och pressar Barça åtminstone lite i det här cupracet.

Ett hav österut höll sig Inter för gott för det här med försvarsspel två gånger om, på två fasta. Först fick mittfältsgnuggaren Taras Misjalik öppet fält på en frispark, sedan skickade Lucio in en hörna i eget kryss. Däremellan hade formserben Stankovic kvitterat på en mönsterkontring, och direkt efter paus kvitterade Walter Samuel Lucios självmål med en bättre hörnträff.

Nere i Budapest tog Fiorentina vid där galenskapen från Liverpool-matchen slutade senast, så det är väl lika bra att vi tar hela målshowen från start till mål:

1–0 kämpade skjutglade Peter Czvitkovics in från ett par meter. Adrian Mutu volleysvarade direkt, Gilardino bredsidesstyrde in 1–2 och gjorde hela jobbet före Mutus 1–3. Ungerska ligasuccén Gergely Rudolf smekte in reduceringen, innan Santana dödade matchen före paus. Coulibaly böjnickade in tröst-trean inför ett gungande Puskas-stadion.

Själv satsade jag på Anfield och Liverpools överlevnadskamp mot OL. Lite svajigt, lite oroligt, såvitt jag kunde se ett felaktigt bortdömt Kuijt-mål och sen fick både Stevie G och Cris tacka för sig med skador.

När Liverpool spelar den här sortens täta matcher utan sin dynamiska Torres-Gerrard-duo får alltid Benayoun en nyckelroll med sin luriga teknik. Nu var det inte den han behövde för att fippla in blytunga 1–0, men ändå. Lyon behövde en Kim Christensen-fenomenal Hugo Lloris för att hänga i ett par minuter till, och såg lite oskarpt ut

LFC är nu inte samma LFC utan hela fjolårets Xabi-Stevie-Torres-ryggrad, och efter paus var de existentiellt plågade, oroliga. De ska förstås klara att spela lugnt mot ett stressat Lyon på Anfield, men de var inte nära och det gladde mig att det till slut var Maxime Gonalons, en egen liten 20-åring, som fick kvittera.

Rafa Benitez hade ingenting att ge sitt lag, frågan är om han har det längre. Han bytte ut sin kreativitet, OL vräkte på med sin – och det var på inget sätt ologiskt att Delgado lämnade Carragher bakom sig och petade in 2–1 på stopptid.

Stopptid är förresten exakt så långt vi nu kommit på Benitez tid i Liverpool. Förlust mot United i helgen så är han färdig, väl?

Mer då?

Tja, Cesc visade hur viktigt det är a) att inte göra misstag i uppspelsfas och b) med mittfältare som fyller på hela vägen. AZ hade Pontus Wernbloom-boom-boom på bänken, men när de väl skickat in honom så kom också kvitteringen… intrippad av Mendes Da Silva.

Olof-Olympiakos fick jobba stenhårt, efter att Standard-tian Ivan De Camargo placerat in 0–1. Mitroglou fick enkelt göra 1–1 med lite luftlyft, och sent om natten snodde Stoltidis matchen med 2–1.

Hemma i Glasgow behövde Rangers inte ens en Jonas Eriksson för att släppa in en massa mål. Den här gången var det inte ens mot klassmotstånd. Trots en drömstart (ett flaxmål via Pedro Mendes och försvarsben) släppte de in allt som Unirea kastade mot dem:

1–1 Bilasco.

1–2 på Zola-Tihinen-klack från Bruno Fernandes.

1–3 var ett renare självmål av McCulloch.

1–4 skyfflade Pablo Brandán in på frispark.

I samma grupp imponerade Sevilla på nytt, med att borsta bort Stuttgart, som har sina problem i hemmaspelet i höst. Det var en fin kväll för hörnvarianter, och gamle Lyon-hjälten Squillaci gjorde så här. Tvåan fick Jesus Navas försvarshjälp med och trean fick Squillaci domarhjälp med.

Kommentarer, Jens Lehmann?

Jaja, Stuttgart ska i alla fall ha ett erkännande för kvällens känsligaste frispark. Avsändare? Élson.

Så slutade en kväll som räckte för att ge oss åter den där känslan av att i alla fall en hel del är möjligt i den här sporten.

Håll med om att ni gillade det?

/Simon Bank