St. Elmo’s Fire
avJohan Elmander ansluter till landslagstruppen, en gammal Brøndby-hjälte kommer hem till sin bortaplan.
Han är inte där för att vinna mot danskarna.
Han är där för att få dem att förlora.
Jag vet inte vad ni fått för er, men det är så här långt vi kommit nu, till en match där varje liten millimeter är en meter lång och ingen psykning är för liten för att ha betydelse. Sverige stänger träningar, Zlatan smyger in lite trash-talk, och Johan Elmander bjuds in med ambulansflyg.
Varför?
För att förstå det behöver vi inte gå längre från Parken än till… Parken. För två år sen kom Sverige dit med en skadad superstjärna som heter Zlatan Ibrahimovic, det diskuterades från och till och han skulle kunna spela eller inte.
Det kunde han inte – men Lagerbäck satte honom ändå på bänken. Utifall om att. Som matchen utvecklade sig var det inte en Zlatan utan arton-tjugo starköl Sverige behövde för att vinna, men Johan Elmander är bra nära ett parallellfall.
Han är inte i full träning, han har kört ett halvfartspass med boll i Bolton och är inte i närheten av att vara redo för en svensk startelva på lördag. Absolut ingenting talar för att han ens kan spela en liten del av matchen.
Jag kan ändå se tre möjliga skäl till att Lars Lagerbäck ändå vill ha honom med i Köpenhamn:
1. Om Elmander ska kunna spela mot Albanien så är det bättre att se honom i träning i fem dagar än i tre hetsiga dagar hemma i Stockholm.
2. Danmark har stor respekt för Elmander. De vet att han kan göra mål i Danmark, de vet att han kan göra mål på Danmark. Är han med i diskussionen är det ett (litet, men ändå) orosmoment för Morten Olsen och hans gäng.
3. Zlatan Ibrahimovic kunde sitta på bänken trots att han var skadad, som en resurs. Om Elmander visar sig klara ett ryck eller två under träning så… kanske, kanske?
Och ”kanske” är inte så illa, en vecka som den här. Vi tar vad vi får.
Al Chip, El Maco, El Mander.
/Simon Bank