Vi fick till sist den värdiga punkt som stunden faktiskt ändå förtjänade.

Länge såg banderollen som hängde ovanför Norra Stå ut att bli det bestående intrycket från den här avskedsföreställningen: ”Camp Sweden tackar Lasse, Henke och Roland”. Anders Svensson, Mikael Nilsson och Daniel Andersson var tydligen inte värda några tack.

Avtackningen tycktes bli som banderollen – ofullständig. Henrik Larsson spelade inte alls, Mikael Nilsson missade sin chans att kröna sin landslagskarriär med ett mål och Lars Lagerbäck fick se sitt lag säga farväl med en okaraktäristiskt hafsig, ofokuserad, oorganiserad insats.

Sedan rann Anders Svensson igenom och borrade ner bollen i det vänstra hörnet. Råsunda jublade, Svensson log och allt kändes plötsligt så väldigt mycket värdigare.

Vi fick inga stående ovationer och inga dånande sångcykler som prisade några av svensk fotbolls allra största – men vi fick i alla fall en klar seger, acceptabelt utfyllda läktare, ett hundratal fans som stannade kvar och sjöng ”Stå upp för Lasse Lagerbäck” och Svenssons mål som riktigt vacker slutpunkt.

Det är inte det sämsta. Avtackningar är inte svensk fotbolls starkaste sida, och de som var där kan fortfarande berätta skräckhistorier om hur illa det var då Råsunda skulle säga hej då till Tommy Svensson, Martin Dahlin och Thomas Ravelli hösten 1997.

Det var då som VM-hjälten Dahlin byttes ut med tio minuter kvar av matchen mot Estland – och blev utbuad.

Mest säg er det väl något om förväntningarna – läs farhågorna – som jag gick till Råsunda med, men jag är nöjd och glad över att jag går härifrån med en positiv känsla. Mer begärde jag aldrig. Nu både tror och hoppas att jag både de spelare och ledare som aldrig mer kommer att representera det svenska landslaget kan minnas den här iskalla höstkvällen med glädje. 

Och vad vet jag, vad såg jag… Kanske var det till och med en sorts danssteg som Lars Lagerbäck försökte sig på när han varpå väg bort från Råsundas gräs, och en liten klunga ropade: ”Vi vill se Lasse dansa”.

De mer svulstiga, känslodränkta runorna ska ju skrivas de också, men ögonblicken efter slutsignalen räcker det med ett här och ett nu.

Tack för minnena, Lasse, Roland, Henrik, Anders, Mikael, Daniel (och Petter Hansson, whereever you may be).

***

Andreas Isaksson ++
—
Mikael Nilsson ++
Olof Mellberg ++++
Daniel Majstorovic ++
Behrang Safari ++
—
Sebastian Larsson ++
Anders Svensson +++
Kim Källström (ut)
Rasmus Elm ++
—
Zlatan Ibrahimovic (ut) +
Johan Elmander (ut) +

Avbytare:
Daniel Andersson +++
Marcus Berg +++
Markus Rosenberg

/Erik Niva