Idag är det de stora som slåss, men det var ingen lördag att skämmas för heller.

Vad hade vi?

Först som sist: Ett brott mot alla fotbollens rättvisestatuter när Spurs bestal Sunderland på tre poäng at the Lane. Sunderland, med fem ex-Spurs i laget, gjorde matchen – men de gjorde inte målen, inte ens när Darren Bent fick chansen från elva meter.

Keane gjorde si, Huddlestone gjorde så. 2–0. Sorted, thank you very much. 

Två målskyttar där. På andra sidan norra London gör alla mål. Varenda en. Dra på Teddy Lucic en Arsenal-tröja och han kommer att göra mål direkt. Aaron Ramsey imponerade och Cesc Fàbregas var sitt vanliga, Cesc-lysande jag när de gjorde ett, två, tre och fyra mot Wolves.

The Legend that is Graham Alexander gav Burnley 1–0 i Manchester från elva meter, i en ge-och-ta-match där City gick från 0–2 till 3–2 med bland annat ett smart men turligt mål från SWP och ett målskyttsmål av Craig Bellamy – bara för att se Burnley och Kevin McDonald kånka med sig en poäng hem. Up the Clarets.

Mer målfester? Jajjemen. Blackburn och Pompey gjorde fyra ihop (3–1), and Villa hit Bolton for five i en match där Johan Elmander i alla fall spräckte sin målnolla. Tröst för tigerhjärtan.

Från andra sidan gränsen ska vi förstås ge er målen som avgjorde det walesiska derbyt. Paulo Sousas Swansea fick två tidiga mål av Nathan Dyer och Darren Pratley, men behövde ett Pratley-mål till för att få 3–2.

Happy faces all around, och om ni undrar över swim-away-ramsorna så handlar det om något gammalt huliganslagsmål. Swansea jagade, bokstavligen och för länge sen, ut Soul Crew i havet.

•••

Söderöver och senare var det förstås Madrid-derbyt som alla snackade om. Erik Niva skrev, och jag hade inte skrivit det bättre mycket bättre själv: I realiteten är Atlético Madrid en president och en ägare ifrån att ens vara en riktig fotbollsklubb.

3–2 efter sena dödsryckningar av Atléti, som mest visade att Real Madrid fortfarande är väldigt ömtåligt – och att Kun och Forlán fortfarande kan sitt hantverk, trots allt.

Barcelona Zlatans Barcelona joggade hem 4–2 mot Mallorca, i en match vi minns som en att sortera in i Zlatan Ibrahimovics stora kursbok om klackar och som en där Titi Henry, kors i taket, gjorde mål igen.

Mer Madrid: Lotinas Depor behövde bara nio man för att stapla tre nya poäng efter ett besök hos Getafe. Det såg ganska enkelt ut.

I Bundesliga var vi övertända inför BiH-mötet Hoffenheim–Wolfsburg. Vad vi fick? En första halvlek där Hoffenheim körde över vargarna, och en andra då de bytte roller. Ibisevic öppnade bosnakontot, Misimovic volleykvitterade och Grafite bröt in och straffade en tidig bollförlust som skyttekungar gör. 2–1 till Wolfsburg, och undrar ni vilken sorts lag de är så är de den sorts lag som har råd att sätta Oba Martins på bänken efter att han gjort två mål i föregående match.

I Bayern vet ni ju både att FC Hollywood krisar och att Daniel Van Buyten leder den interna skytteligan. Här är bevisföremål A, och här är bevisföremål B.

Söderut, söderut. Ligue 1:s mest fascinerande saga just nu heter Auxerre. För ett år sen skrattade alla åt dem och deras havererade lagspel, men under 2009 har de samlat totalt 58 poäng. Det är, för att ta ett exempel, tre mer än Lyon tagit.

Igår fick AJA självmålsjhälp för att slå Le Mans, men sex raka segrar är ändå sex raka segrar.

Nissa Bella har också vänt sin säsong, Loic Rémys sanslöst orättvisa slutsekundsstrike i Paris gav Le Gym tredje raka segern.

•••

I Italien rullar showen vidare. Från Bergamo kom ett nytt meddelande till Raymond Domenech när fenomenet vi känner som David Trezeguet gjorde sitt 167:e mål för Juventus. Det är lika många som Omar Sivori gjorde, och placerar Trez i historieböckerna i en av världens finaste klubbar. Inte för att det är sånt som räknas när man tar ut landslag, men ändå. Juve vann med 5–2 mot Atalanta, Conte-effekten har stannat av.

I Portugal hände inte mycket, men tillräckligt för att vi ska kunna ge er dagens vakraste mördarvolley, inspikad av parispojken Yves Desmarets för Vítoria Guimaraes mot Braga.

…och är vi ändå inne på den sortens bomber så ska ni lägga ett par sekunder på att se Fabian Ernsts vänsterslägga för Besiktas i segermatchen mot Trabzon.

Till sist kan vi lämna Europa för att, som en liten hyllning till dubblish-AIK, tala om att gammalt krut aldrig… ja, vad fan nu gammalt krut aldrig gör. Gamle gnagargrabben Nik Mrdja kan fortfarande göra mål, var vad jag ville ha sagt.

Och om ni nu tror att A-League är ett ställe där allt är lätt och enkelt så får ni nog ta och tänka en gång till. Det där hade till och med Liz Lambert varit stolt över.

Såså. Nya dagar, nya insatser, nya matcher.

/Simon Bank