Lite efter paus i Ryssland–Slovenien (2–0, 2 av Russian Lad, Arsjavin har precis fått en varning som kunde varit mer), God Save the Queen i Doha, andhämtning i andakten inför en andäktig fotbollskväll.

Ska vi bryta av med lite politik? Visst ska vi.

Det är en intressant vecka för kombinationen fotboll och politik. Inte bara för stenkastandet mot en spelarbuss i Egypten eller för det naturligt nationalistiska flaggbärandet i Aten eller bland BiH-fansen i Lissabon.

Stora spelare har också tagit sitt samhällsansvar, och eftersom vi har tre har vi ett fenomen.

Först: Didier Drogba – professionell superstjärna, domarskällare, filmare, målkung och håroljekonsument – har en status hemma i Abidjan som går utöver det fattbara. Därför är det värt att uppmärksamma även här, låt vara att han gör en del med den statusen. Ni har säkert redan läst att han skickade de 40 miljoner kronor han får för att dricka brunt sockervatten från Amerika till Abidjan och bygget av ett modernt sjukhus. Vi skriver det en gång till. Omtanken glädjer oss.

Sen: Ronaldo – professionell brassestjärna, chokladätare, skyttekung, legendar och Inter-ex – har suttit i storpolitiska möten i São Paulo i veckan. Medan Palestina-vänliga motdemonstranter skrek ”nazist” efter Shimon Peres satte sig Ronnie ner och bytte Corinthians-tröjor med Israel-presidenten.
– Fotboll är krig utan blodspillan, sa Peres. Dagens vinnare är morgondagens förlorare, det är det som är så fint med fotboll.

Ronaldo själv lovade att komma till Israel och hälsa på fotbollsälskande barn. O Fenômeno är FN-ambassadör, som bekant, så Peres gav honom en israelisk landslagströja och slog fast att Ronnie ”står för fred”.

Sist: Hela Frankrikes favorit-PSG-supporter heter ju Nicolas Sarkozy. Frankrike möter Irland i kväll, och ni har säkert läst den där irländska, fejkade satir-växlingen mellan irländska FA ochd en franska regeringen. Ni vet, den där Irland påstås håna Sarkos längd. Eller brist på längd, rättare sagt.

Det var ju kul, det där. Problemet är att ingen satir är bättre än den Sarko stått för själv. Det är lite som när folk hånar Joey Barton, bara för att bli besegrade av Joey Barton själv. Han är liksom bortom all satir, och det är Sarko också.

Ni såg dokumentärerna och hörde analyserna när vi i måndags högtidlighöll 20-årsminnet av Berlinmurens fall. Stora ting, stora minnen, stora känslor. Och eftersom Sarkozy är en stor president så passade han på att tala om för hela världen, via sin Facebook-sida, hur det egentligen gick till den där dagen, den 9 november 1989.

Det vill säga, att Sarko – borgmästare i Neiully-sur-Seine vid tiden – hörde på morgonen att grejer höll på att hända i Berlin, drog dit och alltså fanns på plats med en hacka och attackerade muren från västsidan tillsammans med alla rusiga, unga tyskar.

Fint, va? Problemet med det här jävla internet är bara att folk undersöker en massa saker. Många granskade alltså Sarkozys uppgifter, och insåg snabbt att han inte alls var där den 9 november. De visste att ingen rimligen visste på morgonen den 9:e vad som var på väg att hända, och de visste att det inte var på västsidan som det hackades mest i muren.

Framför allt visste de att Sarkozy besökte Berlin först en vecka senare, det finns det till och med bilder på.

Om den irländska satiren föll lite platt till slut så överlever den franska lite längre. Samtidigt som Sarkos Lars-Ohly-bluff genomskådades så rullade en stor internetsida igång full av bilder av historiska händelser: Frankrikes VM-guld 1998, Kennedy-morden, månlandningen, Dagen D, Woodstock.

Vad de har gemensamt? Äh, det är bara att läsa namnet på sidan: Nicolas y était. ”Nicolas var där”.

Läs, njut, och ladda för nästa match. Allez les Bleus! Hajmo Bosno!

/Simon Bank

PS. En sak till, apropå Frankrike. Det finns en enda människa i hela fotbollsvärlden som är okänslig/obegåvad nog för att en vecka som den här, när matcher inleds med tysta minuter för Robert Enke, säga att ”om jag hade lyssnat på mina kritiker hade jag tagit livet av mig för längesen”. Den mannen råkar vara fransk förbundskapten. Om Frankrike missar VM kommer jag i alla fall inte att sakna Raymond Domenech.