Vad säger ni? Se framåt? En dag som den här, när halva Europa just spelat toppfotboll?!

Låt oss gå in i svensk fotbolls Nessun dorma med ryggen före, och blicken fäst i det som hände igår. The North London Derby har vi redan klarat av, men det hände annat och (närapå) lika stort som förtjänar vår uppmärksamhet. Vi stämmer av det största i storformat och sveper resten på väg till matchen. Ok?

1. Hajduk reser sig på nio.

Vjecni derbi, det eviga derbyt, var mer laddat och mer negativt laddat än på väldigt länge.

Hösten har varit ett helvete för kroatisk klubbfotboll, på många sätt.

Hajduk har gått sportsligt uselt, Napoli-exet Edy Reja kom in i augusti för att vända säsongen (och slimma en vråltjock trupp) men han har lyckats si och så. Den senaste veckan, inför Vjecni derbi, har allt trappats upp. Polisen har patrullerat lagets träningar av säkerhetsskäl och Torcida, Europas äldsta och närapå tyngsta supportergrupp, har gjort ”en Partizan” och gått ut i supporterstrejk. De struntade i sitt första evighetsderby på mer än 50 år.

– Vi vill skicka ett meddelande till alla de överbetalda spelare som skämt ut Hajduk med sitt spel, sa en talesman för Torcida i ett uttalande till kroatiska medier.

Torcida skulle istället samlas utanför en av Splits katedraler, tända ljus för klubben och se matchen på storbildsskärm.

Det är alltså, på många sätt, de tomma läktarna som är det intressanta med matchklippet en bit ner.

Dinamo har haft sina egna problem, trots att de leder serien. Klubbstyrelsen ställde in alla framtida vänskapsmatcher efter att supportervåldet eskalerat, med upplopp och ett dödsfall som följd i höst.

Bad Blue Boys röjde en del i Rumänien (bland annat attackerades Dinamos vicepresident Zdravko Mamic), och den rumänska polisen röjde ännu mer, med 148 gripanden i Timisoara. Uefa klev in och gav Timisoara segern och Dinamo två hemmamatcher utan publik. Hårda tider, hårda domar, och många kroater har sedan länge förlorat förtroendet för både Uefa och klubbledningar.

Matchen, då?

Jo, när det står så oerhört mycket på spel är det inte ovanligt att laget som måste vinna vinner. När Hajduk spelade utan en rasande curva bakom sig inne på Poljud lyfte de sig en bit och såg Split-pojken Ivan Strinic rädda tre poäng.

Operationen lyckades.

Hur det blir med patienten vet vi inte än.

2. Le retour de la Panthère.

Frankrikes tyngsta derby följde alla dramaturgiska regler. Flotta Lyon kom till kolgruvornas Saint-Étienne och det brukar inte finnas särskilt många mål i de där matcherna. Den här gången kom både OL och ASSE med lite lätt böjda självförtroenden (vafan, inte ens de tre presidenterna har ju bråkat inför matchen) och ingen vågade skrika efter för mycket.

Ändå kastades det sten mot Lyons spelarbuss, och ändå fanns det i alla fall ett skäl för ASSE att gå till matchen med en knuten näve i byxfickan och gnisslande tänder:

Bafétimbi Gomis.

”Pantern” slog igenom och blev både ikon och idol i Saint-Étienne innan han tog steget man inte tar och gick till historiske lillebrorsan/moderne storebrorsan Lyon.

Nu kom han tillbaka till Geoffroy-Guichard, för att sitta på bänken.

Hur det slutade?

Med att Jean-Michel Aulas stod och flinade i tv-kamerorna och sa:

– Alla, spelare och ledare, har gjort en formidabel insats.

Gomis kom in med nitton minuter kvar. Då hade OL hamrat en del mot hemmamålet. Jean II hade dominerat mittfältet och Lisandro Lopez hade bytt chanser med Bergessio.

Det såg väldigt mycket 0–0 ut, men så gav den dittills exakt ASSE-målvakten Jérémie Janot Lyon bollen på ett silverfat efter en Kim Källström-hörna.

Och vem tror ni tog emot den? Och vem tror ni firade som om han just räddat jorden från en rymdinvasion?

Jajjemen. Pantern.

Nå, Bafé, blev du extra motiverad av att bli utvisslad?

– Ja. När jag bar ASSE-tröjan och de visslade ut mig, när de gjorde otrevliga saker ute på träningscentret är det illa, för jag är ingen svikare. Och när jag kommer tillbaka i en annan tröja och de visslar från början så är det mycket motiverande.

Tänk, det märktes.

3. Lillgrabben växer.

Vi har diskuterat honom lite halvt förut, men det är hög tid att vi lyfter honom mer nu.

Romelu Lukaku. The boy’s a bit special.

Det är inte bara det att han har en grym fysik eller att han vet hur han ska använda den. Det är inte bara det att han är väldigt stark för att vara så snabb och väldigt snabb för att vara så stark. Det är inte bara det att han egentligen inte är en officiell medlem av Anderlechts a-lag utan brukar få byta om i bortalagets omklädningsrum efter träningarna eller att RSCA alltid vinner när han gör mål.

Det är inte ens bara det att han nu gjort mål i fem av de sex senaste ligamatcherna.

Nä, det stora är ju att Romelu Lukaku är född 1993. Att han är sexton år.

Igår hängde han in ett perfekt Jelle van Damme-inlägg och ledde Anderlecht till 2–0 mot Lokeren. Halva Europa tittar på lille, store Lukaku och nu funderar hans familj på att flytta till Antwerpen för att kunna hjälpa honom.

– Men inte till något flådigt hus. Vi säger nej till den sortens prinsliv, säger pappa Roger till SportWereld.

Romelu själv får fortfarande måndspeng av sina föräldrar. Lönen från Anderlecht går in på ett konto han kommer att disponera fritt när han fyller arton.

Det är alltså två år dit.

•••

Så. Där var gårdagens stora händelser, sorterade som sig bör.

Resten i snabbspolning:

Berba Klinsmann-vände in 1–0 mot Blackburn, och lät den superbe Wazza Rooney avsluta kalaset med en strikerstyrning.

Liverpool sjunker och fortsätter sjunka. Fulham var bara en fortsättning på Rafas golgata. Torres gör det han ska, men det finns inget flöde kvar. LFC avslutade matchen med nio man. Här är eländet.

Didi Drogba gjorde helgens läckraste lilla mål, hjälpt av att tiomanna-Bolton till slut inte orkade försvara sig längre.

Fransk målfest söderöver. Pompey gjorde fyra, Lens-Dindane gjorde tre, Rennes-Piquionne ett.

•••

I Spanien har ni redan sett att Piqué gav bort två tunga Barça-poäng i Pamplona, medan Real Madrid överlevde Pellegrinis ödesmatch med tio man i hemmaderbyt mot Getafe. Higuain både ordnade biffen (med vänstern) och garnerade den (med högern).

Om Barcelona hade det jobbigt uppe åt (nåja) bask-hållet till så var det inget mot hur stackars Atléti hade det. I en sinnesjuk 30-sekunderssekvens i slutet prickade Kun och Forlán både ribba och stolpe med mäktiga skott. 1–0 till Athletic.

Och apropå sjuka matcher så hoppas jag att ni tagit rygg på det där märkliga Napoli det sista?

Ett nytt Napoli har börjat tokrusa hem poäng från underlägen, och det nya Juventus gjorde något det gamla aldrig i helvete skulle gjort: Tappa 2–0 på hemmaplan.

Buffon var fantastisk, stundtals, så Napolis 3–2 var inte alls orättvist.

I Milan har snygge Borriello vaknat. Två mot Parma, Dinho passade till båda. Snyggast var det magiska andra.

Jag hade nu gärna berättat om mer och visat mer. Om Marseilles fiasko mot tiomanna-Toulouse, om Bragas Benfica-skräll, om Wolfsburgs och Obas målkalas mot Mainz eller om en massa andra saker.

Men sorry, det hinns inte.

Det är match på gång i Göteborg, och hög tid att ta sig dit. Vad tror ni om det?

Jag skulle säga 0–0 eller så, men ingen i världen har en aning. Som de brukar säga i Brasilien: Ibland blir det bara inte som man tänkt sig.

/Simon Bank