I väntan på en krasch. Lyon–Liverpool ikväll, Assyriska-Djurgården, och för dem som råkar ha placerat sina sympatier åt det röda eller blå håller är det mer ångest än fotboll.

Därför rycker vi in med en gullig liten historia, så här före allvaret.

I Sverige diskuteras ju just nu om planinvasioner är bra eller mindre bra, och vet ni – det diskuterar man i Brasilien också. Vi brukar ju kuriosa-rapportera om slagsmål och kaos och det ena med det tredje, men samtidigt ska man ha klart för sig att det finns regelverk även där. Så när en supporter rusade in på planen efter en halvtimme av São Paulo–Internacional i förra veckan snackades det om att São Paulo riskerade att tvingas spela inför tomma läktare eller till och med på neutral plan som straff.

Men jag hoppas att det inte blir så. Det är ju en rätt gullig historia, alltihop.

Så här var det: Leonardo David Lima är 18 år. Han jobbar som servitör, men tränar fotboll på söndagarna och drömmer om att få bli proffs. Det är det enda han tänker på, det enda han vill. För ett halvår sen flyttade han in till São Paulo från Piauí uppe i norr, för att jaga den där drömmen.

De senaste två månaderna har en plan vuxit fram i honom. Man kan ju, som Erik Niva och Roger Gustafsson berättat för er, lägga ner 10 000 träningstimmar för att bli en stjärna. Men om man är som Leonardo David Lima så tänker man lite längre och mer banbrytande än så. Är man som Leonardo David Lima så hittar man genvägarna.

Inför stormatchen på Morumbi-stadion så förberedde han sig minutiöst. Han ringde till sina kompisar hemma i Piauí, han drog på sig sina fotbollsskor, sina shorts, sina fotbollsstrumpor och en t-shirt som var speciellt skapad för tillfället. Leonardo håller inte på varken São Paulo eller Inter (han håller på 4 de Julho i Piripiri), men det var ju här som chansen fanns.

Sagt och gjort. 33 minuter in på matchen klättrade han över staketen och rusade in på planen. Vakter rusade till, han brottades snabbt ner, spelarna bytte ett par ord med honom på vägen ut och publiken skrek.

På tv-bilderna kunde man se vad det egentligen stod på den där tröjan:

”Eu só quero uma oportunidade para ser jogador de futebol”.

”Jag vill bara få en chans att bli fotbollsspelare”.

Efterspelet har rullat på i ett par dagar. Domaren Sandro Meira Ricci tog upp intermezzot i sin rapport (”Inkräktaren togs snabbt om hand av polisen och avlägsnades från planen. Vi kunde inte identifiera vilken supportergrupp han tillhörde”) och förbundet utreder saken. Under tiden åkte lokalpressen uppe i norr ut och träffade Leonardos mamma, Doña Maria.

– Jag tänkte att det var för farligt att göra så där. Men han hade modet att göra det, och det är hans dröm att bli proffs och jag kunde inte hjälpa honom med det, förklarade hon.

Doña Maria avslöjade att hennes son var upprymd och glad efteråt, och bad om förståelse.

– Låt honom fortsätta, Gud välsigne honom. Hoppas han har lyckan med sig och att allt går bra.

Vad säger ni, vore inte lille Leo värd en plats i alla fall i Superettan?

/Simon Bank