Ända sedan Armand Traoré greps för att ha försökt gå in på ett North London Derby på White Hart Lane med ett knogjärn i fickan har jag varit lite extra nyfiken på vad det egentligen är för en gynnare.

Idag kan vi lägga ytterligare en bit till pusslet. Traoré har pratat ut om sin religion i Arsenals matchprogram, förklarat hur han anammat en betydligt striktare hållning till islam – och hur det innebär att han nu känner sig nödgad att operera bort alla tatueringar från sin kropp.
– Hade jag varit ordentligt inne på min religion tidigare hade jag aldrig gjort tatueringarna. Det är ett av mitt livs största misstag, men nu ska jag försöka korrigera det. Det tar lite tid att återhämta sig från operationen, så jag planerar att göra det efter säsongen. De söver ner en, och när man vaknar är allt borta.

Traoré har alltid kallat sig muslim, men nu skaffat sig en så annorlunda hållning till sin religion att det är rättvist att prata om en konvertering.
– Tidigare praktiserade jag egentligen inte. Jag sa bara till folk att jag var muslim. Det har varit en gradvis utveckling, som har hjälpt mig både personligen och i karriären.

***

So where do we go from here? Jo, givetvis – till fotbollens bästa konverteringar. En per etablerad världsreligion.

* Islam – Frédéric Kanouté
Här finns en rad exempel, men de flesta av de mer välkända (Franck Ribéry, Robin van Persie) har i huvudsak handlat om att de träffat en muslimsk kvinna och konverterat till islam som en sorts praktiskt bekvämlighetsflagg. Kanouté är mycket mer på riktigt, och i en tid då islam får mycket dålig press finns det en extrapoäng i att peka på hur han så uppenbart vuxit som både människa och fotbollsspelare sedan han konverterade. Numera är Kanouté målbombaren med ett samvete, killen som först vinner spanska skytteligan, sedan protesterar mot behandlingen av fotfolket på Gaza-remsan och därefter lanserar ett skänk-en-get-projekt för att hjälpa svältande familjer i Afrika.

* Kristendom – George Weah
Det är inte sådär jättevanligt att fotbollsspelare överger någon av de andra världsreligionerna för kristendomen, men även om det finns ett inslag av fusk här får ändå vindflöjeln George Weah sägas ha gjort det. Han föddes nämligen som kristen, konverterade till islam – för att sedan konvertera tillbaka. ”Jag praktiserade islam i tio år innan jag konverterade till kristendom. En sak jag vill är att världen ska vara fridfull. Det är inte bara för muslimer och kristna att slåss mot varandra – vi är ett folk. Jag ber för alla”. Inom kristendomen finns det ju dessutom gott om exempel på fotbollsspelare som fördjupat sin tro eller hittat en delvis ny riktning. Och eftersom han var på tal i kommentatorsfältet så sent som igår väljer jag att nämna Peter Knowles, Wolves-stjärnan som frivilligt avslutade sin karriär då han blev ett Jehovas Vittne i 25-årsåldern – och därefter fick Billy Bragg-låten ”God’s Footballer” skriven till sig.

* Judendom – David Beckham
Mycket runt David Beckhams liv är ju stöpt i ett slags medial mystik, så det är aningen svårt att veta ifall det här handlar om en regelrätt konvertering. Klart är i alla fall att den nya andlighet som Beckham tycktes finna för några år sedan kretsade väldigt mycket kring judendomen, religionen som hans morfar sägs ha tillhört. ”Jag har förmodligen haft mer kontakt med judaism än någon annan religion. Jag har varit till synagogor flera gånger, och haft på mig judiska kalotter”. Beckham har tatuerat in en traditionell judisk kärleksfras på sin arm med hebreiska tecken, ”Jag är min älskade, min älskade är jag”. På senare år tycks han ha dragits allt närmare den kabbalistiska judendomen, och har bland annat synts spela matcher i ett kabbala-armband. Bonusinformation: sedan Erik Fischbein slutade spela är Örebros finske ytter Roni Porokara den enda judiske spelaren i Allsvenskan.

* Buddhism – Roberto Baggio
Det var under en svårt skadedrabbad period i slutet av 1980-talet som Baggio gick in i en period av sökande, och kom ut på andra sidan som buddhist. Det blev liv. Roberto Baggio kommer från en djupt troende katolsk familj, och efter att han konverterat dröjde det tre månader innan han ens vågade berätta det för sin mamma, Matilde. ”Det är en kulturfråga. I andra länder så tror jag inte att en person som blir buddhist ses som konstig. Men här är inte folk utbildade om buddhism. De dömer utan att veta. De hör ”Buddha”, och säger ”Wow””. Med tiden kom också Matilde Baggio att acceptera sin sons religiösa vägval – någorlunda. ”Jag vill inte döma min sons val. Allt jag vill säga är att jag hade varit lyckligare ifall han hade behållit min egen religion. Men jag ber till Herren varje dag om att han ska konvertera tillbaka”. Hon får fortsätta vänta. Roberto Baggio inledde sin egen självbiografi med att beskriva hur han ser på livet som ett evigt kretslopp av reinkarnation.

* Hinduism – Lars Elstrup
Det är svårt att hitta en fotbollsspelare som konverterat till hinduism – ja, det är rent utav svårt att hitta en fotbollsspelare som är hindu – men om jag nu fattat Lars Elstrups egendomliga konvertering rätt så handlade den om någon form av hinduism. Ni minns väl Elstrup, den danske EM-hjälten som sänkte Frankrike 1992?! Efter att han avslutat karriären bytte han namn till Darando – betyder tydligen ”Floden som rinner ut i havet” – och fastnade i allsköns märklig sektverksamhet. Han greps flera gånger, i samband med någon sorts samhällskritiska konstinstallationer med religiösa förtecken. Senast jag hörde något om honom var för två år sedan. Då var det lite oklart vad han hade på gång:  ”Jag har många lösa idéer för framtiden, men inga fasta planer. Jag åker nog till Indien igen och jobbar vidare med det spirituella hos en mästare”.

* Galenskap – Carlos Roa
Formellt sett var det tydligen sjundedagsadventist som den gamle argentinske straffräddaren blev – men i praktiken hade han tydligt och uppenbart förlorat förståndet. Att han vägrade spela matcher på lördagar var väl en sak – att observera lördagsfriden är själva hörnstenen i sjundedagsadventismen, sägs det – men det där med att vägra skriva på ett nytt kontrakt med hänvisning till att jorden ändå skulle gå under år 2000… Det var väl ändå lite för mycket?! Jag hoppas hur som helst att det inte var någon sorts omvänd gudomlig rättvisa som drabbade Roa. När han väl förlikat sig med att jorden faktiskt fortsatte existera – och skrev på för spanska Albacete – drabbades han så gott som omedelbart av testikelcancer.

/Erik Niva