Tell you what – it’s a dirty old world out there.

Ute i Europa är det som om korruptionsdominon har börjat. Den ena brickan faller på den andra. Störst är givetvis den här tyska härvan som jag uppriktigt talat inte orkat sätta mig in i, men som av Uefa benämnts som ”den största matchfixarskandalen någonsin”. I Italien har tio personer – inklusive Giuseppe Postiglione, president för Potenza – idag arresterats i en mer eller mindre fristående skandal. Och i Bulgarien är CSKA Sofia så upprörda med att ha fått först den här straffen och sedan den här straffen emot sig i derbyt mot Lokomotiv att de kräver att domaren Stefan Spasov aldrig mer dömer i högstaligan. ”En brottsling”, dundrar tränaren Luboslav Penev, och får faktiskt medhåll av domarkommitténs chef. ”Det är synd och skam. Jag kan inte se honom döma igen i den här divisionen”, säger Dimo Momirov.

•••

Men det var inget av detta jag egentligen skulle skriva om – utan en soppa som jag faktiskt är hyggligt insatt i.

Det bosniska fotbollslandslaget missade VM, men frågan är om inte den bosniska fotbollen ändå haft en bra vecka. Idag dömdes nämligen den genomunkna förbundsbasen Munib Ušanović till fem års fängelse för skattebrott och diverse annan korruption, tillsammans med sin medbrottsling Miodrag Kureš.

Redan för ett par år sedan skrev jag den här artikeln, som förklarar en del av bakgrunden. Det är skillnad på supporterstrider och supporterstrider, och från första stund har det varit uppenbart att den här kampen varit något annat än de som kännetecknas av att en maskerad mobb hotar fram avgångar vid resultatsvackor.

Jag vet att många av de mest engagerade bosniska fansen haft svårt att glädjas över de senaste årens framgångar, då de fått de mer medvindskrävande supportermassorna att glömma vad som verkligen är viktigt och därför inneburit en sorts skydd till förbundsledningen. Jag hoppas nu att det här är början på en utveckling som gör att de verkligen kan börja brinna för sitt landslag igen.

***

Någorlunda närbesläktat, men ändå annorlunda. Läktardebatten i Skottland handlar nuförtiden väldigt mycket om de förbjudna sångerna, de politiska ramsor som Glasgow-klubbarna förtvivlat försöker få sina fans att sluta med.

De senaste åren har det stormat värst runt Rangers-fansen, men sisådär några gånger per säsong brukar Celtic-fansen dra iväg ”The Celtic Symphony”, sången som avslutas med tillägget ”Ooh Aah, up the ’RA”. Och ”The ’Ra” är då alltså IRA.

Det hände mot Motherwell 2008, det hände vid Old Firm i våras – och det hände igår igen mot Dundee United, dagen efter att irländska utbrytargrupper legat bakom två separata mordförsök mot den brittiska poliskåren i Nordirland.

/Erik Niva