18.22, Barcelonas målvakter joggade just in, slagna av domartrion med halvannan minut (domaren har förresten dömt superclásicon tre gånger förut, Real Madrid har aldrig vunnit). Det är ett sjuhelvetes väder, åska och ösregn – och innan ni brister ut i skadeglädje ska ni ha klart för er att det är jag som hänger under pressläktartaket och dricker cola med Michael Laudrup.

Jag är förresten inte helt säker på att det är regn. Det kan lika gärna vara TV4 som gråter. Ingen Ibrahimovic från start, och det kommer att heta att det handlar om att han varit skadad i veckan, att man vill vara säker.

Så är det förstås. Också. Men inte bara. Man chansar med Messi, men inte med Ibra, och det handlar knappast enbart om skadeläget. Vi får se vad Pep säger.

Regnet, förresten, är knappast en fördel för Real Madrid. Om vi antar att Barça är bollförande – som de varit i varenda hemmamatch sen jag föddes – berövas de möjligheten att spela långt från Xabi mot Higuaín. Eller, det kommer att krävas oerhört mycket mer för att den sortens spel går hem. Blötan är bättre för kortpassningsspelet.

18.29, nu kom de vita in. Ett sjuhelvetes oväsen – och de vanliga banderollerna om att ”Barça skapar, Madrid köper”.

18.36, och där går Coldplay igång – och elva lysgula springer in. Kärlek i luften.

Det ska nog gå att slå ihjäl de här timmarna också.

/Simon Bank