Natten efter kvällen före. Ni får ursäkta att det inte blir något söndagssvep – en resdag bjuder varken på tid eller uppkoppling nog för sådana sensuella surforgier (google: surfing+sensual+orgies – några nya läsare ska vi väl kunna locka hit på det?).

Spanien har reagerat som Spanien reagerar på matchen igår. Ni skrattar åt de lokalchauvinistiska sporttidningarna här nere, men översatt till svenska handlar det om att både Madrid– och Barcelonapressen behandlar sina respektive lag ungefär som svensk press behandlar Sveriges landslag.

Samma hejaklackande, samma hysteri. Idag sörjer Marca och As de missade chanserna, medan el Mundo Deportivo och Sport hyllar Barça och Ibrahimovic (Puyol mer än Zlatan dock, med all rätt). Själv trillade jag in på en sen lunch, men tillräckligt tidig för att dela restaurang med Titi Henry och Maxwell. Titi hängde i sitt hörn, Maxwell åt storlunch med sin agent (Mino Raiola) och familjen.

Men nog om det. En ny vecka har börjat, och vi har två stora ämnen att ta tag i. Men det tar vi sen. För att få energi nog till det måste jag få mitt också.

Med andra ord: Dags för lite skrivande om fransk fotboll och homofobi igen.

So Foot har träffat Loulou Nicollin, och jag behöver ju inte göra det svårare för mig än att jag berättar vad han sa. Att träffa sopåkar-magnaten, Montpellier-presidenten, storpåven och toppgalningen Nicollin är ju, som tidningen så rättvisande slår fast, inte ett parti schack.

Ni får åka med, och förundras över hur man kan vara sammansatt och ändå driva en elitklubb 2009. Det är ungefär lika roligt som det är tragiskt.

SF: Känns det inte som att du är den siste mohikanen?

– Den siste mohikanen? Nä, hurså?

SF: Alla Yvinecs (Brest, min anm), Bez (Claude Bez, Bordeaux), Tapies (Bernard, OM) och Borellis (Francis, PSG)… det är slut, det finns bara du kvar!

– Äh! Du har ju fortfarande Le Graët (Guingamps president) av oss ”gamla”. Men han är i Ligue 2, den. Han har inga stålar. Han kanske kommer igen nästa år… Och sen, vi har inte sprängt spargrisen som han har dom. Dom sprängde spargrisen! Men jag, jag hade det festligt: det var eran Bez, Tapie, Rocher. Det var fina tider, det.

SF: Och när du i intervjuer pratar om ”perioden då du stilade”?

– Vad betyder det?

SF: Men det är ju du som sagt det!

– Nej. Vaddå stila?

SF: Alltså, den perioden då ni också hade storhetsvansinne och…

– Storhetsvansinne? Jag har aldrig haft storhetsvansinne! Aldrig! Nej, jag har alltid haft fötterna på marken. För att i min klubb finns bara en som betalar: Jag. Och Frêche (borgmästaren i Montpellier) litegrann.

(Sen går Lolou på i ullstrumporna ett tag, vi hoppar vidare till de tyngre frågorna)

SF: Och den ökända ödesmatchen Ajaccio–Montpellier som fick många att prata (när Montpellier var på väg ner i tredjedivisionen, många har hävdat att matchen var uppgjord)?

– Jamen, det där… Jag skiter på dem! Jag kn***ar dem i röven, till och med! Jag var på matchen och ja, vi vann med 1–0 och den där Mandrichi, som har spelat i Nîmes, han träffade stolpen med avsikt… Inte illa! Bra gjort, grabben gjorde det med flit.

Han pratar sådär, Loulou. Han kallar folk för ”bögjävlar” och är allmänt vulgär. Men han är också mannen bakom Groupe Nicollin, ett av Frankrikes största sopföretag med en miljardomsättning. När han var ung lät hans far honom köra sopbil och slita hårt, och det var så han fick sin bildning. Eller – sin brist på bildning.

SF: Så har du tagit din studentexamen till slut?

– Nej, är du galen eller!

SF: Har du det?

– Nej, jag skiter totalt i det!

SF: Hur många gånger försökte du?

– Tre. Jag skiter fullkomligt i det.

SF: Hur var ditt liv mellan 20 år och…

– Ja, soptunnorna! Jag körde truck. För guds skull, tror du att min far skulle låta mig plugga hela livet!

Nicollin är, som ni förstås, en bonnlurk, en sopåkare med en jävla massa pengar. Han är också rasande underhållande, som de flesta män med för mycket makt och för lite av mycket annat. Loulou skulle inte känna igen politisk korrekthet om den satte sig i hans knä och presenterade sig. Han kan affärer, och han har drivit Montpellier sedan innan jag ens var född. Med framgång.

Men just nu får han inte röra sig i närheten av laget, inte de närmaste två månaderna.

Förbundet gillade inte att han trillade tillbaka i sin gamla vanlig homofob-jargong efter en match mot Auxerre.

– Pedretti styrde allt där ute, men när han kommer till Montpellier ska vi nog ta hand om honom. Den där typen är une petite tarlouze, en liten bög.

So Foot frågar: Är Montpellier en anakronistisk klubb?

– Vad betyder det? Var och en kn***ar sin kvinna som han vill… Aha! Okej, vi har inte 40 sekreterare, en armé idiotchefer, den grejen, nä. Vi har det bra som vi har det.

/Simon Bank