Guess what?

Simon Bank kommer inte tro att detta är sant, men jag sitter faktiskt inte på Paul Bocuses Brasserie Argenson. Och under över alla under – inte har jag heller förärat vare sig Léon de Lyon eller Terasse Saint Clair med min närvaro.

Jag sitter på ett ställe som heter… öööh, kollar skylten… Woko! Och här fick jag förhandla ett jävla tag innan de behagade woka fram en woko med enbart légumes. Antar att jag borde ha bett att få snacka med Chef Raphaël.

Jaja. I Frankrike är jag, och ikväll ska här spelas den match som Lyon beskriver som ”den viktigaste någonsin” och Bayern München betecknar som ”den största på nio år”.

Det funkar.

Ändå sitter jag här på Woko och tänker på Holland. Om ni sett tidningen – eller bemödat er med att betala tre Plus-kronor – har ni noterat att jag fick en audiens hos Gudfädernas Gudfader igår. Nästan femton år har gått sedan Johan Cruijff lämnade tränarbänken på Camp Nou, men ändå är det ju fortfarande hans filosofi som fullständigt genomsyrar FC Barcelona.

Han är inte ensam holländare om att sätta sin prägel på Champions League-semifinalerna. Wesley Sneijder dirigerar Inter, Mark van Bommel och Arjen Robben är de absoluta nyckelspelarna i ett Bayern München som tränas av Louis van Gaal.

Och det är lite lustigt att jag igår lyssnade på Cruijffs predikningar – ska lägga upp mer av den intervjun här på bloggen när jag får tid – för att idag betrakta Van Gaals skapelse. I Holland kategoriserar man människor som antingen ”Cruijffianer” eller ”Gaalianer”.

Några av Cruijffianernas nyckelord: individualism, uppror, rockmusik, intuition, sex, protest, självständighet, experiment, lekfullhet, optimism, glädje, hopp, okonventionellt, risker, barnslighet, kärlek, begär, kreativitet, impulsivitet.
Gaalianerna: tradition, hederlighet, dygdighet, noggrannhet, renhet, gemenskap, rättvisa, medborgarskap, borgerlighet, ansvar, allvar, förutseende, handlingskraft, arbete, ledarskap, samarbete, lagar, skatter, byråkrati, effektivitet, kristendom.

Där Cruijff igår pratade gammeldags fotbollsromantik läser jag nu om hur Van Gaal vill se sporten förändras i framtiden. Förra månaden hade tyska Kicker en intervju med den sistnämnda, under rubriken ”Van Gaals revolution”. I korthet går den ut på:

* Skrota linjedomarna
– I dagens fotboll är det i praktiken omöjligt att avgöra ifall det är offside eller inte. Spelet är snabbare nu, och att följa bollen samtidigt som du håller koll på var anfallarna är går bara inte. Ingen kan se båda de momenten samtidigt. I de fall linjemännen dömer rätt är det en tillfällighet mer än något annat. Det är inte rättvist mot dem, spelarna, fansen eller sponsorerna. Jag säger: Glöm linjemännen. Och ta bort ”passiv offside”.

* Inför ett nytt domarsystem istället
– Det vi behöver är två domare nere på planen och en tredje uppe på läktaren, alla med headset och mikrofoner. Den tredje domaren har en dator, som gör att han kan avgöra om en spelare är on- eller offside. Datorn är uppkopplad mot ett trackersystem som följer varje spelare, och som dessutom kan avgöra om en boll är över mållinjen eller inte.

* Slopa inkasten – inför insparkar
– Ett inkast borde vara något positivt för laget, men fler än hälften av dem slutar med att motståndarna får bollen. Det är enkelt att försvara sig mot ett kast. Och det är lite konstigt… Det heter FOTboll, så varför ska vi plötsligt använda händerna? Ändrar vi det till frisparkar så kommer vi få se mycket mer action i straffområdena.

* Avskaffa straffsparksavgörandena
– Jag har aldrig pratat med en enda supporter eller expert som gillar dem. Det är ett lotteri. Jag skulle hellre se en sorts gladiatorkamp. Under förlängningen borde båda lagen tvingas offra en spelare var femte minut. Efter 115 minuter är det alltså sex mot sex. Och från och med då borde vi använda Golden Goal-regeln.

* Spela alla matcher på konstgräs
– Då skulle alla världens arenor vara likadana, vilket jag föredrar framför dessa extrema skillnader i kvalitet på olika gräsplaner.

Överens med Louis?

***

Sugen på fler holländska visionärer? Då rekommenderar jag en titt på Helmut Smits visuella fotbollsframtid – och en stund av stilla reflektion.

***

Jag har förstås inte hjärta att lämna er utan detta – bilden på en ung Louis van Gaal som spelare.

/Erik Niva