Näni. Nu får det vara nog på tv-funderingar för ett tag framöver – här finns ju en liten match att tagga upp inför.

Barcelona badar i eftermiddagssol, och folk på gatorna är synbart taggade på ett sätt som jag aldrig tidigare sett. Vad som än händer ikväll kommer det inte att gå stilla och obemärkt förbi.

Hursomhelst, bloggen tänkte ju såklart lämna sitt bidrag till upptrappningen, och nu när det ändå är stormatch såg vi ingen anledning att sikta lågt. Istället får ni – högt ärade bloggfolk – en helt egen och exklusiv intervju med mannen som både är världens genom tiderna tredje bästa fotbollsspelare och FC Barcelonas chefsideolog.

Det är ju otroligt frustrerande att en papperstidning bara sväljer ett visst antal tecken, så när jag hamrat ner de allra mest obligatoriska svaren från intervjun med Johan Cruijff så var det uppslaget mer än överfyllt.

Men nya tider, nya möjligheter. För några år sedan hade de överblivna svaren bara gått till spillo – nu har vi istället den här möjligheten att ge er en insikt i hur fotbollsfenomenet Johan Cruijff resonerar kring dagens FC Barcelona och katalanismen som omgärdar klubben.
– Jag tycker fortfarande att det är en unik klubb, på alla möjliga sätt. Först och främst är det inte bara en fotbollsklubb, jag tror att de ägnar sig åt tolv olika sporter. Fem eller sex är professionella, resten amatörer – men alla är del av samma klubb. Redan det är unikt. Sedan är det en klubb som ägs av medlemmarna, snarare än av ett företag. Ibland är det väldigt kul, som nu till sommaren när de ska rösta om en ny president. 60-70 000 människor går till arenan för att rösta.

• Fler än i många val…
– Det är en konstig stämning, men en härlig stämning. Det är som normal politik, med tv-program där kandidaterna offentliggör sina manifest och attackerar varandra… Det är som ett vanligt val. Ibland är det lite galet, men i i stort är det väldigt bra, eftersom de flesta klubbar styrs av affärsmänniskor som inte vet någonting om fotboll.

• Under Laporta-eran är känslan att Barcelona har utnyttjat sin ”Mer än en klubb”-paroll tydligare än på länge.
– Ja, det är något de brytt sig väldigt mycket om de senaste sju åren, då Laporta varit president. Du behöver bara titta på tröjorna med Unicef-loggan för att se ett väldigt stort steg framåt för tanken på vad sport egentligen är. Om du tittar på Barcelonas stiftelser, och ser vad de uträttar över hela världen – då fylls du av stor respekt.

• När du kom till Barcelona, 1973, rådde en väldigt speciell politiskt situation mellan Katalonien och den spanska centralmakten. Idag har förhållandet normaliserats en del. Tror du att FC Barcelona fortfarande betyder lika mycket för det katalanska folket som klubben gjorde då?
– Ja. Utan något som helst tvivel. Först kom Franco-tiden, diktaturen med allt vad den innebar… Sedan kom ett tomrum, men nu har en ny generation vuxit upp och… När du tittar på världen ser du att idrotten alltid går först. Politiken följer efter. Förmodligen är FC Barcelona det allra tydligaste exemplet på hur en sorts människor nu ersatts av en annan sorts människor i Katalonien. De som leder klubben nu är folk med en annan sorts utbildning, en annan sorts tänkande – och de har styrt på det här sättet i några år. Och nu ser du att politiken följer efter. Nästa generation… Du kan säga att det är näst intill normalt att efter Franco-tiden – då allt var extremt styrt och strikt – går man hela vägen åt andra hållet och stjäl och håller på… Nu är vi tillbaka i mitten, med en ny generation på väg att ta över.

• Och du har gått och blivit förbundskapten för det katalanska landslaget.
– Äsch, vi spelar en match om året. Det är inte ett särskilt tungt jobb, nästan som en hederstitel. Men på samma gång tyckte jag att ungdomsutvecklingen inom katalansk idrott var ganska dålig, så det vi har gjort är att vi har ändrat en massa regler inom det katalanska förbundet. Folk var för fokuserade på resultat – ”vi måste vinna” – medan jag tycker att man måste ha roligt när man är mellan säg 12-14 år. Det var barn som var 8-9 år som åkte med till en bortamatch och inte fick spela en minut. Hey, det här måste vi ändra på – alla måste få spela. Redan i den åldern var det press på tränaren. Han fick höra: ”Hur kan du sätta in en dålig spelare istället för en bra?”. Den diskussionen måste man bort ifrån. Nu har vi ändrat reglerna så att en match spelas i fyra delar istället för två halvlekar upp till en viss åldersgrupp – och alla måste spela minst en del.

***

• Själv har du satt din prägel på tre olika Barcelona-generationer. Först ledde du laget på planen under 1970-talet, sedan satte du ihop ”Dream Team” som tränare på 90-talet och 2010 är du nu hederspresident i klubben. Går det att jämföra de här tre olika lagen?
– Jag jämför aldrig olika lag, eftersom alla lag som haft en fantastisk era har fostrat en generation av ungdomar som var tokiga i det laget. Jag vill inte säga att det andra laget var bättre än det första – för jag vill inte ta ifrån folk deras hjältar. Jag tycker att det är perfekt att varje generation har sina egna hjältar, att man ska fortsätta hålla fast vid sina hjältar. Och det är en bra sak med att bli äldre… Ta dagens Barcelona-styrelse så var jag deras hjälte när de var barn. Och varför skulle jag ta deras ungdom ifrån dem genom att säga att någon annan spelare eller något annat lag var bättre?

• Och de som växte upp med en kull av spelare blir ibland själva hjältar för nästa generation. Vi har ju exemplet med hur Guardiola fostrat en spelare som Xavi.
– Det är så det funkar, det är det som är fantastiskt med sport. Som Barcelona och spansk fotboll fungerade tidigare skulle den spelartypen aldrig få spela i a-laget. Men nu ser vi ju att alla olika sorters människor kan hävda sig inom fotbollen, och det är bland annat det som gör att jag tycker att fotboll är en av världens bästa idrotter. Stor, liten, tjock, smal… Alla kan spela, och alla kan göra det bra.

• Och bäst av alla är Leo Messi. Nu pratas det om att han kan jämföras med spelare som Pelé, Maradona och Cruijff.
– Well, som spelare är han bra – det enda är att de du nämner spelade tills de var 35. Vi får hoppas att vi får fortsätta njuta av Messi i åtminstone tio år till. Sedan… okej. Han är en stor spelare, hans kvalitet är utan tvekan väldigt hög. Dessutom är hans uppträdande bra. Alla barn kan se att han inte är kaxig, utan bara en väldigt fin person som försöker göra något för andra samtidigt som han själv

• Själv var du delaktig i att se till att Pep Guardiola blev Barcelonas nya manager, snarare än José Mourinho.
– Ja, för han representerar klubben genom sitt sätt att vara. Han pratar dess språk, är intelligent och ett bra exempel för alla ungdomar. Och jag tycker att när du är ”Mer än en klubb” så är det på det sättet det ska vara. Allt ska inte bara gå ut på att vinna. Om du sköter resten på rätt sätt så vinner du ändå.

The Godfather has Spoken.

/Erik Niva