Sulzeer Jeremiah Campbell startar. Robin van Persie är plötsligt ”fit and sharp” och kommer att få minuter. Aaron Lennon springer återigen in i en rehabiliteringsmotgång och är borta till god-knows-when.

Jo, det här lär ju sluta bra.

***

När det första världskriget bröt ut så jublades det på gatorna i de europeiska storstäderna. Folket såg fram emot striderna.
– Efter en lång väntan i auditoriet så innebar krigsutbrottet att ridån äntligen gick upp för ett stort och spännande historiskt drama, där publiken själva fick vara aktörerna. Avgörandets tid var inne, skrev historikern Eric Hobsbawn i sin ”The Age of the Empire”.
I Storbritannien anmälde sig 750 000 frivilliga under krigets första åtta veckor, ytterligare 1 000 000 under de åtta månader som följde därpå.
– Kriget upplevdes allmänt som en lättnad, ett utlopp. Europas folk drog med lätta sinnen ut för att slakta och slaktas.

Drygt tjugo år senare mullrade det andra världskriget igång. Ingen jublade på gatorna den gången. På andra sidan ”The War To End All Wars” visste de nu vad kriget faktiskt innebar, vilket pris som behövde betalas. De hade genomlevt det där ögonblicket i skyttegraven när de insåg att fienden faktiskt var starkare, att de skulle förlora slaget och kanske aldrig ens komma ut på andra sidan.

Att samla ihop frivilliga var inte längre lika lätt. De som gått igenom helvetet tenderar att vara mindre sugen på att göra det igen, i synnerhet om oddsen är emot dem. De ville inte – men ändå marscherade Europas unga återigen ut i fält.

***

Jag vet såklart att det är förbjudet att dra paralleller mellan fotboll och krig, att det är ett vulgärt sätt dra koppla ihop låtsaslidande med enorma mänskliga tragedier.

Jo, givetvis. Men jag vet också vilken känslan är i kroppen inför ännu ett North London Derby.

Det var många år sedan jag såg fram emot de här matcherna. Nu har jag sett alldeles för många nederlag, fått alldeles för många illusioner krossade.

Jag har en Spurs-kompis, Magnus. Han har varit på tretton North London Derbys. Sett noll segrar. Han är inte där ikväll, orkar bara inte.

Ett bra omen? Något bättre lyckas jag i alla fall inte skrapa ihop till.

Själv sätter jag mig återigen på planet, trots att jag vet att jag inte klarar av att se en obevakad Campbell smyga upp på hörnorna. Trots att jag verkligen borde veta bättre.

/Erik Niva