Gran Hotel Princesa Sofia, Pl. Pius XII, Barcelona.

Senast jag var här hasade Zlatan Ibrahimović omkring i badtofflor nere i lobbyn. Det var morgonen efter den spanska ligapremiären, och en tungtrög Z hade räddat galakvällen med en sen språngnick mot Sporting Gijón.

Annat nu. Ingen Ibrahimović, inget Sporting – men i andra änden av allén ner för kullen ligger Camp Nou kvar i all sin förföriska väldighet.

Det ska visst spelas fotboll där ikväll. Barcelona och Arsenal ska än en gång få alla de där triljoner tv-tittarna flämta om det bästa passningsspel de någonsin sett.

Vi får väl se. Det blir sällan som man tänkt sig. Från början var ju det här dubbelmötet tänkt att handla om Återkomsterna, men Titi Henrys korta cameo på andrahandshemmet Emirats blev ett antiklimax, och ikväll är nu Fran Mérida den enda katalan som kan komma att representera Arsenal på Camp Nous gräsmatta. Cesc Fàbregas är visserligen på plats, men kommer behöva kryckor för att ta sin plats på läktaren.

Om inte återkomsterna, så superstjärnorna? Njae, Arsenal saknar i stort sett hela sin samling av stora kanoner, och där Ibrahimović definitivt inte spelar gör knappast Iniesta det heller. Messi? Xavi? Visst, såklart, men de vet vi vad vi får av.

Istället misstänker jag att den här kvällen kommer att definieras av de där halvt oskrivna korten, de där ersättningsspelarna som kanske kan göra succé, men som precis lika gärna kan misslyckas fullständigt.

Därför – the five to watch ikväll.

Theo Walcott
Kritikstormen mot Walcott nådde sin kulmen efter en ineffektiv insats i träningslandskampen mot Egypten senast. BBC-experten Chris Waddle hade bra ös i motorsågen.
– Jag har aldrig sett någon utveckling i honom. För mig så förstår han sig bara inte på sporten, han begriper inte när han ska göra en löpning innanför ytterbacken, när han ska söka ett väggspel. Jag tror helt enkelt att han saknar fotbollshjärna.
I förrgår inledde så Pep Guardiola sin laggenomgång med en väldigt konkret faktauppgift.
– Theo Walcott springer 100 meter på 10,37.
Den unge engelsmannen må sakna fotbollshjärna, men han saknar definitivt inte sprintergener. Enligt en undersökning i Daily Telegraph sprang han 28,9 meter i samband med sitt reduceringsmål på Emirates förra veckan. Han gjorde det på 2,84 sekunder – och skulle därigenom notera 9,90 på 100 meter ifall han kunnat hålla samma tempo sträckan igenom.
Här i Katalonien ses Walcotts snabbhet nu som det enda realistiska hotet mot Barcelonas avancemang. Ändå har Arsène Wenger varit ytterst reserverad i sina uttalanden om honom inför matchen, och antytt att det är långt ifrån säkert att han får starta.
– Han har en möjlighet att få starta, men om det står 0-0 med 20 minuter kvar kan han lika gärna bli spelaren som kommer in och gör skillnaden. Jag var väldigt, väldigt nöjd med hur Theo påverkade matchen mot Barcelona, men tre dagar tidigare startade han mot Birmingham utan att alls ha samma effekt. Det är alltid svårt att säga vad som är vad med inhoppare… Handlar deras påverkan mest om deras kvalitet, eller mest om hur matchbilden förändrats?

Bojan Krkić
Det var någon gång under sommarens U21-EM som jag tröttnade och skrev en text under rubriken: ”Är du bara en bluff, Bojan?”. Jag tillhör nämligen dem som fortfarande inte övertygats om hur bra Barcelonas yngsta målgörare någonsin egentligen är. Explosionen kommer aldrig. Utvecklingen tar aldrig fart. Kvar finns fortfarande bara den här bollbegåvade lilla veklingen som visserligen kan glänsa när det passar honom, men som gör sig själv osynlig så fort det börjar bli lite tufft därute. Efter två mål mot Athletic i helgen tyder allt på att Bojan tagit sig före den impopuläre Thierry Henry i kön för att ersätta Zlatan. Det har börjat bli dags att ta vara på den sortens chanser. Bojan Krkić är bara tonåring i fyra månader till – har det inte hänt något dess tror jag att spolingen kommer att tvingas växa upp någon annanstans än i Barcelona.

Sol Campbell
Jaaa du, Sulzeer Jeremiah Campbell… För mindre än ett halvår sedan stod du på Christie Park i Morecambe. 3500 åskådare såg hur svårt du hade att hantera den gamle Accrington Stanley-kämpen Paul Mullin, och hur ditt Notts County föll efter att ha släppt in två mål på hörna. Ikväll är det alltså Messi och dom. Camp Nou. Sisådär 7500 kvadratmeter yta att täcka. Världens ögon på dig. Halvskadade 35-åriga ben. Klarar du det här så har du kommit mentalt långt sedan den där West Ham-matchen för drygt fyra år sedan.

Rafa Márquez
Tja, du är inte en 35-åring som nyligen spelade Division Fyra-fotboll, men du har en del att bevisa likafullt. Sedan mexikanen belönades med ett nytt kontrakt förra sommaren har kvaliteten på hans spel sjunkit markant. Han ser tung, trög, osäker och omotiverad ut. Enligt alla de katalanska tidningarna blir det nu ändå Márquez – snarare än Yaya Touré – som startar bredvid Gabi Milito i mittförsvaret. För att slippa få Camp Nou-publiken emot sig för gott behöver han en stadig insats ikväll.

Samir Nasri
En plusvariant att sluta med då. Efter en ganska tveksam start har lilla Samir Nasri blivit den Arsenal-spelare som utvecklats allra snabbast, och allt oftare sett ut som en uppdaterad Robert Pirès. Men han nöjer sig inte med det. Samir Nasri vill inte vara den där yttern som flyter in och ut ur matcher och dyker upp med ett avslut lite då och då – han vill vara härföraren som dikterar tempot och styr matchen. ”Oavsett vilken spelare du frågar så kommer han alltid säga att han vill spela centralt. Men du måste förtjäna rätten att spela i mitten”, säger Arsène Wenger. Det är verkligen inte enkelt att vara en acceptabel ställföreträdare för Cesc Fàbregas – ikväll får Samir Nasri chansen att visa att han klarar av det.

/Erik Niva