Varje sak har sin tid.

De europeiska säsongerna är så gott som slut, och det är prick två veckor kvar tills mitt eget VM-plan lyfter mot Sydafrika.

Det har blivit dags att börja trappa upp.

Senare idag eller i morgon siktar jag på att dra igång någon form av semi-daglig nedräkningsserie, men jag vill börja med att återberätta historien om Bennard Yao Kumordzi.

Kommer ni ihåg ”Benny”?! Fem år har nu hunnit passera sedan den då 19-årige ghananen landade i Sverige. Han hade lockats till Norrköping av Anders Ljunggren, mannen bakom experimentföreningen FC Norrköping, vars koncept gick ut på att avancera i det svenska seriesystemet genom att förädla afrikanska talanger.

För Kumordzi blev det inte som han tänkt sig. Han gjorde 17 mål på 11 matcher från mittfältet för FC Norrköping, men påstod sig själv ha lockats till Sverige mot löfte om spel i betydligt högre divisioner.
– Anders Ljunggren ljög för mig från den dag då jag kom till Sverige, sa han till Folkbladet då.
Enligt Kumordzi fick han inte en krona under sin tid i FC Norrköping, trots sitt kontrakt. Istället betalade han pengar till Ljunggren.
– Min bror betalade Anders 350 dollar i månaden men de pengarna såg jag inte skymten av. Det enda jag fick var tre mål mat om dagen. Samtidigt tvingades vi att bo sju personer i ett studentrum. Det var otroligt svårt, men vad hade jag för val?

Storebror IFK Norrköping såg såklart omgående till att plocka upp stadens nya storspelare, men Kumordzi blev inte mycket lyckligare för det. Han ville fortfarande ha de pengar han tyckte sig ha rätt till.
– Min familj hemma behöver de här pengarna. Jag måste ta hand om min pappa och tre systrar.
Till slut bestämde sig Kumordzi att gå ut i strejk, trots att han vid den tiden alltså representerade IFK Norrköping snarare än FC Norrköping. Han såg det som det enda sättet att komma åt Anders Ljunggren.
– Om Anders inte betalar inom två veckor från i dag, så kommer jag att sluta träna. Då får han själv ta tröja nummer 12 och spela för IFK.
I juni 2006 gjorde han verklighet av hotet och gick ut i strejk. IFK Norrköping sa upp hans kontrakt med omedelbar verkan.
– Jag förstår varför IFK gör detta. Dom har ju inte gjort något fel. Men den här historien har pågått för länge och jag har inte mått bra. Det har stört mig och strejken var enda sättet för mig att visa att jag tycker jag blivit behandlad illa.

Därefter försvann Bennard Yao Kumordzi från den svenska fotbollsradarn, men sedans sist har Kumordzi karvat sig en karriär inom grekisk fotboll. Efter några imponerande säsonger med lilla Egaleo skrev han på för Panionos sommaren 2007. Han tillhör fortfarande Micke Stahres klubb, men sägs nu vara så gott som klar för turkiska storklubben Fenerbahçe.
– Jag tror inte på stora namn när det handlar om lagbygge. Däremot talang, energi, vilja och hunger för fotbollsframgångar, och det ser jag i Kumordzi, sa Christoph Daum i förra veckan.

Igår samlades Ghanas preliminära VM-trupp i Paris. Gissa vem som var med?

***

Och när jag nu är inne på svenska kopplingar till den grekiska fotbollen; såhär roligt har Mattias ”Jesus” Bjärsmyr det med sina PAO-kamrater i de solvackra arkipelagen.

***

Det är bra med läsare. Magnus Cadelin påminde mig om Benny-historien, Vasilios Nikitas uppmärksammade mig på Baywatch-klippet och en snubbe som bara går under namnet Jörgen påpekar att Schleswig 06:s målvakt heter Tore Wächter.

Därför tänkte jag än en gång se ifall jag kan vinna lite klokhet ur the wisdom of my crowd. I anslutning till Ghanas VM-trupp påstås det vid upprepade tillfällen att serbiske förbundskaptenen Milovan Rajevac jobbat i Sverige under en period av sin karriär.

Vad handlar det om? Någon som vet? Har inte hittat några som helst uppgifter om vad Rajevac kan ha uträttat i dessa krokar; är det bara det vanliga översättningsfelet som syftar på Schweiz?

/Erik Niva