Eftersom jag tagit det lite som min livsuppgift att lära unge Niva Skywalker minst en sak om dagen så – här är gårdagens läxa:

Den som tar sina välplanerade tupplurar om vilodagen är tillräckligt utvilad för att ta ut säsongselvor utan att justitiemörda Arsenal-mittfältare.

Medan unge Skywalker klev in i sin superstratosfära sömn någonstans över norra Spanien passade jag på att läsa l’Équipes helgintervju med Sir Alex Ferguson, en av de där intervjuerna där den gamle verkligen verkade må rätt fint och vara rätt harmonisk. Jag vore inte mycket till langare om jag inte passade ett par godbitar vidare till er.

SAF om sin egen träning:

– Jag gör en hälsoundersökning vart sjätte månad. Allt är okej. Jag går på gym varje förmiddag. Inget socker i kaffet. Undviker vitt bröd och stekt mat. Jag är noggrann, men jag går ofta på middagsbjudningar och där är det svårt att inte dricka ett glas eller två. Det är det som ställer till kaos för balansen. På sommaren är det lugnt, för då äter jag balanserat, men på vintern kan det hända att jag tar mig en kaka.

SAF om Mourinhos inverkan på United:

– Med Mourinho förstod jag, efter två raka Chelsea-titlar, att jag var tvungen att ställa om mina förberedelser så att mitt lag blev konkurrenskraftigt tidgare under säsongen. Jag kunde inte tillåta att Chelsea ryckte. Utmaningen Mourinho, det var en utmaning som handlade om intelligens, om självförtroende.

SAF om hans rockar:

– Jag har två. En svart och en grå. En av varje. Jag byter inte ut dem, för de är väldigt varma. Ingen skrock, jag bryr mig inte om hur jag ser ut.

SAF om tuggummit:

– De är Orbit. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vilken smak. Mint oftast, ibland bara den vanliga. Och det är fullt av dem i omklädningsrummet. Jag behåller ett en halvlek, sen byter jag. Spelarna spottar mycket under matcherna, på grund av alla adrenalin, som skapar en överproduktion av saliv. För mig är det samma sak. Jag lever med i matcherna. Tuggummina kanaliserar pressen under en match. Du ser mig aldrig utan tuggummi på bänken.

Jag vet inte hur det är med er, men i min värld ger den här sortens samtal, om de till synes perifera små oviktigheterna i stjärnornas liv, mycket mer än de konkreta stora frågorna. Det är som när jag känner att jag lär mig mer om Zlatan Ibrahimovic av att veta att hans hund heter Hoffa än vad jag lär mig på två sidors intervjuer om hans karriär och hans säsong i den eller den klubben.

Ferguson berättar om sin träning, och vi får en bild av en framsynt, noggrann ledare som ändå är öppen för livet.

Ferguson berättar om en konkurrent, och vi får en bild av hur han själv tar utmaningar, lever på dem.

Ferguson berättar om sina rockar, och vi får en bild av en pragmatiker.

Ferguson berättar om sina tuggummin, och vi får en bild av en fysiolog och psykolog som ser vetenskap i de minsta av detaljer.

Det stora i det lilla. En konst det också.

 

/Simon Bank