Hell and Sebastian
avDe börjar ju ticka in så smått nu, VM-trupperna, och även om de här första megatrupperna är stora nog för att rymma alla som kan sparka på en boll (och Gabriel Heinze) så rymmer de ju sina små berättelser.
I Argentina har Diego berättat – återigen – om sina tårar när Menotti sidsteppade (sidsteppade!) honom inför VM 1978, men framför allt har han i en intervju med Susana Giménez, en argentinsk hybrid av Oprah och en gladporrskådis, berättat om ett jubileum.
Tjugofem sekunder in på det här klippet säger han:
– Om… tio dagar är det sex år sedan jag senast använde droger.
Han är fin nu, El Pibe. Hel och ren och på väg till VM igen. Imorgon släpper han sin 30-mannatrupp och i helgen fick den diskussionen en italiensk parallell när gamle Seba Verón dominerade den näst sista omgången. Veróns Estudiantes hade greppet om ligatiteln, men behövde en vinst mot bottenlaget Rosario Central för att behålla det fram till nästa helg.
Verón är fortfarande en av den argentinska fotbollens allra största stjärnor, han är lite långsam och lite mindre vass, men han har fortfarande sin magiska fotbollshjärna. Och sitt humör. Ni minns hur det såg ut i Serie A till och från, och ni minns hans bråk med Totti 2005.
Förra veckan pratade ju Italien om huruvida Balotelli-sparken blåst Totti på hans sista VM-chans. Den här veckan pratar Argentina om huruvida Veróns VM-chanser påverkats av det som hände mot Rosario.
En halvtimma in på matchen hamnade Seba i närkamp med Martin Rivero – och… ja, spårade ur. Argentinos, klubben där Maradona rullade igång sin seniorkarriär, är nu bara 90 minuter från sin första titel på 25 år. Och för Verón är utvisningen i alla fall inte ett pro-argument. Särskilt inte som han gjorde så här för en månad sen, efter en halvtimme då också, mot Vélez.
Diego har alltid varit förtjust i Verón, och han har aldrig varit rädd för kontroverser – men tar han verkligen med sig en gammal, obalanserad och socialt svår Verón hela vägen till Sydafrika?
Tja, i helgen skrev Lolou Nicollin på ett upprop mot homofobi och sanktionerade visning av den där arenafilmen vi skrivit om tidigare.
Med andra ord: Ingenting är omöjligt.
/Simon Bank