Okej då, en snabbrapport från en soldränkt, feberhet stad innan Erik Niva gör sin sedvanliga in-på-en-räkmacka-entré och ställer en massa märkliga frågor (”var är mitt playstation?”, ”vafan ska inte jag ha den högra sängen?!”, ”varför är minibaren så högt upp?”).

En kvicktur genom gator och torg ger vid handen att Bayern-fansen är i knapp men klar majoritet, skulle säga 65-35, men det kan ju jämna ut sig. Många har åkt över dan, det är ovanligt nyktert och städat och varmt och trevligt. Det ska också noteras att gli interisti har återupptäckt sin supersarkastiska ”Non si vende Kaka”-ramsa, vilken ju faktiskt får en extra dimension just i den här stan. När lusten faller på kör de vidare med Per vedere segnare Kaka. Having their day in the sun, they are.

Vi har visst jobbat en del också. Erik har berättat storyn om holländarna som var tvungna att åka härifrån för att komma hit. Jag har skrivit uppjabbningskrönika och gett mig på det mer konkreta taktiska spelet.

En dimension känner jag dock att jag missat, och det är att det är en final mellan fotbollsvärldens två mest arroganta uppsyner vi kommer att få se. Jag ser det som en livsnödvändig kvalité hos en tränare. Frågan är vem som vinner, där också.

Talkin to me?

Talkin to Mou?

/Simon Bank