Har jag förstått saken rätt så fick Sverige inte se Champions League-finalen igår? Lyon (med Amelie Rybeck som mer än hyfsad back) mot Turbine Potsdam, Frankrike mot Tyskland, i Getafe.

Spansk tv sände, de billigaste biljetterna gick för tre euro, och den som tittade i förbigående såg en extremt hård fotbollsmatch. Den där Renard Wendie kan mycket väl ha tagit över som damernas hårdaste mittback nu när Steffi Jones börjat med annat (hon är numera VM-general). Det varnades, dunkades 30-metersfrisparkar i ribbor och slutade alltså med oavgjort och så småningom straffar.

Det är alltså där som allt börjar handla om annat.

Vi hade ett franskt lag, Jean-Michel Aulas hade låtit sy upp skräddarsydda nya kostymer åt dem och flugit dem privat över halva Europa. De ville så gärna ta den där titeln som OL:s herrlag aldrig verkar ta.

Vi hade dessutom ett ungt, östtyskt lag, som vunnit på straffar i semifinalen och som har två målvakter som både jämt och jämnt slåss om den enda platsen som ordinarie.

Och vilka sätter vi då våra pengar på?

Jamen, det är väl klart att tyskorna vann.

Eftersom vi har en grej för tyska målvakter i den här bloggen så ska vi förstås uppmärksamma det faktum att Turbine är en av väldigt få – jag kommer inte på någon annan – klubbar i världseliten som faktiskt har två förstamålvakter. Felix Sarholz, 17, stod igår. Desirée Schumann, 23, har stått mest i Bundesliga. Den ena står i U17-landslaget, den andra i U21-landslaget. Den tyska pressen har jämfört det med en Kahn-oder-Lehmann-situation.

Sarholz fick stå igår, och för andra matchen i rad blev hon straffhjälte, med en riktigt bra sista räddning. Det var den ena riktigt stora berättelsen från finalen. Den andra tillhörde och tillhör förstås Bernd Schröder, en man som varit den enskilt viktigaste mannen i östtysk damfotboll i 40 år, från tiden när Stasi övervakade träningarna fram till en final i Champions League, sida vid sida med Michel Platini.

Har ni tyskan så läs mer om Schröder här, i en gammal men intressant intervju.

Har ni inte tyskan så får ni väl bara klämma i med en sång för att hylla mästarna.

/Simon Bank