Det ser rätt roligt ut.

En ensam man springer runt på en fotbollsplan, i en lagtröja som inte existerar längre, och gör våldsamma rusher, utfall, hopp, och alltihop utan att en fotboll är i närheten. Han gör det i 90 minuter, inför ett par tusen människor som jublar, skriker, tjoar och tjimmar, allt ackompagnerat av en radioröst som refererar en match som spelats exakt på pricken 34 år tidigare.

Den schweiziske danskonstnären Massimo Furlan – det är han som springer runt nere på planen – gör inget slumpartat. De 90 minuterna är en exakt koreograferad kopia av varje rörelse Jürgen Sparwasser gjorde på Volksparkstadion i Hamburg den 22 juni 1974.

Föreställningens klimax kommer efter 77 minuter: VM-historiens politiskt mest laddade mål.

 

Jürgen Sparwassers 1–0 för Östtyskland mot Västtyskland betydde tillräckligt mycket för att man ska sätta upp teaterföreställningar om det ett kvartssekel senare. Bakgrunden sa egentligen allt om målet. Den 5 januari 1974 hände två saker med nyhetsvärde i det delade Tyskland. Den första var att den 23-årige östtyske gränsvakten Burkhard Niehring försökte fly över till väst, men sköts ihjäl vid Checkpoint Charlie när han tog en annan soldat gisslan.

Den andra ägde rum i Frankfurt bara ett par timmar senare. Elvaårige Detlef Lange, handplockad ur kören Schöneberger Sängerknaben, hade fått uppdraget att hjälpa till med lottningen inför VM i Västtyskland. Han hade scenvana och skötte sig utmärkt, allt gick som på räls tills Västtysklands motståndare skulle dras. Lille Detlef, blond och vattenkammad och uppklädd i fin vit skjorta, lämnade över en lapp där det stod tre bokstäver:

D D R.

Det gick en chockvåg genom salen, innan alla började applådera. Broderfolken skulle mötas, väst mot öst, marknaden mot kommunismen.
– Det var på en söndag. När jag kom till skolan på måndag så applåderade alla. Dom var stolta över mig, har Lange berättat.

– Framgång i fotboll kommer bara ytterligare att visa socialismens överlägsenhet när det kommer till sport, förklarade ministern och Stasi-basen Erich Mielke.

VM:et var Östtysklands enda, och Sparwassers segermål mot de regerande europamästarna och blivande världsmästarna användes förstås som en spelpjäs i det kalla kriget. Västtyskland hann aldrig komma tillbaka, maoisten Paul Breitner bytte till sig Sparwassers tröja i spelargången efteråt.

Och Sparwasser själv?

2008 fyllde han 60, och berättade i en intervju med DPA:
– Det är sant att målet inte enbart var positivt för mig.

Ryktesspridningen hade tagit fart hemma i öst, han skulle ha fått förmåner hans landsmän bara kunde drömma om:
– Jag skulle ha fått en bil, ett hus och en sanslös bonus.

I själva verket hade han fått samma sak som de övriga spelarna: En bonus på 2500 D-mark, väst-mark. Vilket var oerhört mycket, men inte ett hus eller en bil. Väl hemma på andra sidan muren satt Sparwasser hemma i sin tvårummare med ett gäng kompisar och såg Västtyskland vinna finalen.

Efter karriären jobbade han som idrottslärare hemma i Magdeburg. När han vägrade ta jobbet som tränare i klubben blev han utfryst av regimen.
– Jag var inte längre den jag varit. Jag kunde inte längre se mig själv i spegeln och säga ”där är jag”. När det blir så tar man chansen att fly.

Sparwasser hoppade av till väst 1988, i samband med en veteranturnering.
– Det var en svår tid. Jag var 40 år och tvungen att börja om från början.

DDR-regimen spred ut rykten om att hjälten blivit köpt av väst. Han fick stöd av Eintracht Frankfurt, och klarade att bygga ett nytt liv. Häromåret gav han ut sin självbiografi Ich, Jürgen Sparwasser, och han har fortfarande aldrig begärt ut sina Stasi-filer. Han vill inte veta vilka av hans vänner som var spioner.

– Någon gång måste man dra ett streck, har han förklarat.

Väst och Öst möttes aldrig mer. De var lottade mot varandra i kvalet till Sverige-EM 1992, men innan matchen hann spelas hade muren fallit. Franz Beckenbauer spådde att ett enat Tyskland enkelt skulle dominera fotbollsvärlden, men det har inte blivit så.

När Michael Ballack lämnade återbud till årets VM innebar det att bara en spelare i den tyska truppen (Toni Kroos) fått sin fotbollsbildning i gamla öst.

/Simon Bank