Pompey Paid Up
avNär allt var över, när Chelsea hade blivit fjärde klubb sen världskriget om att försvara sin FA-cuptitel, så rullade en monoton sång ner från Wembleys läktare, fram till mikrofonerna och ut över världen:
– Play up, Pompey. Pompey, play up.
De hade blivit sönderspelade av ett på alla sätt överlägset Chelsea, de hade skickat fram Kevin-Jävla-Prince Boateng för att slå den straffchans de trots allt fått, de hade till slut förlorat knappt men klart – men framför allt hade de gett en klubb en riktigt vacker och värdig begravning. Avram Grant var en gigant, Aruna Dindane grät, Pompey bjöd upp och Pompey spelade upp.
Allt det har ni ju sett, och Erik Niva har redan skrivit fint om vad det betyder när en klubb sjunker ner i dyn. Men vi kanske har plats för lite siffror också? En krass berättelse om exakt vad det är som gör att Portsmouth FC nu lever på barkbröd och gamla berättelser?
De är alltså Premier League-erans hittills mest fartblinda förening, till och med värre än det Leeds som styrdes av Seth Johnson och Peter Ridsdales guldfisk. Den siffra som mer än någon annan sammanfattar omfattningen av Pompeys harakiri är 108.79 – den andel, i procent, av klubbens intäkter som lades på löner under föregående säsong.
Så glesmaskigt var skyddsnäten under Premier League att en klubb kunde göra så, och fortsätta göra så, trots att ingen av de ägare som kom och gick sköt till de där pengarna. De bara betalades ut till spelare efter spelare efter spelare. De köpte en FA-cuptitel, men sålde klubbens framtid.
De flesta undersökningar som gjorts kring fotbollsekonomi visar att transferkostnader är en mindre framgångsfaktor än vad lönekostnaderna är. Betalar du bra löner får du bra spelare som ger bra resultat.
Jag tror inte att vi publicerat den sammanställningen här förut, men här har ni siffrorna från årets Premier League, med jämförelsen mellan löneomkostnader och sportsliga resultat. De visar att årets mest överpresterande klubb heter Birmingham, att den mest underpresterande heter Portsmouth – och att det finns en isklar logik i att prispallen såg ut exakt som den gjorde.
Lönekonton:
1. Chelsea 197 miljoner euro (1:a i tabellen).
2. Manchester United 141 miljoner euro (2:a)
3. Arsenal 120 miljoner euro (3:a)
4. Liverpool 103 miljoner euro (7:a)
5. Manchester City 95 miljoner euro (5:a)
6. Aston Villa – 81 miljoner euro (6:a)
7. West Ham – 76 miljoner euro (17:e)
8. Tottenham – 69 miljoner euro (4:a)
9. Portsmouth – 63 miljoner euro (20:e)
10. Everton – 56 miljoner euro (8:a)
11. Blackburn Rovers – 53 miljoner euro (13:e)
12. Wigan Athletic – 48 miljoner euro (16:e)
13. Bolton Wanderers – 47 miljoner euro (14:e)
14. Fulham – 45 miljoner euro (10:a)
15. Sunderland – 42 miljoner euro (11:a)
16. Hull City – 38 miljoner euro (18:e)
17. Stoke City – 34 miljoner euro (12:a)
18. Birmingham – 31 miljoner euro (9:a)
19. Wolverhampton – 16 miljoner euro (15:e)
20. Burnley – 15 miljoner euro (19:e)
•••
Och om vi nu ändå ska dra den ekonomiska kvarnen en gång till så förtjänar ni ju att få ta del av en förtjusande fransk fotbollskampanj.
Inför VM har den enorma varuhuskedjan Carrefour gått ut med ett flott erbjudande till sina kunder. Den som köper en tv före mästerskapen får helt enkelt pengarna tillbaka om Frankrike (under Raymond Domenech, mind you) skulle gå och ta hem VM-guld i sommar.
Och om nu det ena skulle kunna gå så… varför inte det andra? Så resonerade finurliga nättidningen StreetPress, och gick ut med en rapp tv-enkät bland ledamöterna i den franska riksdagen. Grundtanken: Om nu Carrefour kan låta kunderna ta tv-lån som sedan efterskänks vid idrottsframgångar så borde väl EMU-staterna kunna göra likadant? Vilka finns det nu i Europa som kan vara i behov av en sån deal?
Jajjemen. Grekland.
(Titta ett tag på den där bilden. Den är värd det)
Frågan StreetPress ställde löd sålunda:
– Vafan, om nu Grekland vinner VM – kan vi inte efterskänka de där 110 miljarder euro som de lånat då?
Frågan är roligare än svaren, men om ni kan franska och har fem minuter över så: Väl bekomme.
Nu ska jag leta tysk cupstream. Utlovar någon form av fransk summering inom en snar framtid. De har ju en liga att dra i mål där i kväll.
/Simon Bank