Jag var på väg att skriva att bara en Champions League-final hade fått mig att ställa väckarklockan på 04.40, men efter ett ögonblicks besinning konstaterade jag att det vore ett påstående ganska långt från sanningen.

Det finns rätt många fotbollsmatcher som skulle kunna få mig att gå upp 04.40. När jag rannsakar mig själv inser jag att gränsen nog går någonstans mellan den engelska tvåan och den engelska trean. I stort sett varenda Championship-match vore värd den arla uppoffringen; ska jag däremot släpa mig upp ur sängen för att se League One så får det nog lov att vara typ Millwall-Leeds.

Jaja, tidigt var det, men framme i Spanien är jag.

Alla resor har sin utgångspunkt, och när jag nu ändå hade kopplingen tyckte jag att det kunde vara värt ett minifokus på två gamla starter som båda haft avgörande betydelse för dagens Champions League-final.

Vet ni till exempel vilken tränare Louis van Gaal ställdes emot i sin allra första match som huvudtränare för ett elitlag? Det var hösten 1991. Leo Beenhakker hade precis lämnat Ajax och en djupt oenig styrelse beslutade sig för att ge jobbet till hans 40-åriga assistent, Louis van Gaal.

Hans första match som huvudansvarig var en Uefa Cup-match borta mot Örebro på Eyravallen. På andra bänken: Roffe Zetterlund. Van Gaal satsade högt; han flyttade Stefan Pettersson längre ner i planen, och ställde upp med ett 4-4-2-system på tvärs med Ajax traditioner. Hur Roffe Z reagerade på den taktikchock vet vi dessvärre inte säkert, men vi vet att han ställde upp med ett lag som bland annat innehöll Pär Millqvist, Lennart Sjögren, Magnus Sköldmark, Tommy Ståhl, Hasse Holmqvist, Pelle Blohm, Magnus Erlingmark, Christer Fursth och Miroslaw Kubisztal.

Det här var alltså Louis van Gaals första match som Ajax-manager. Ändå fruktade han redan för sitt jobb. Han var övertygad om att starka krafter inom klubben var ute efter honom, och att han levde på lånad tid från första dagen. Ett mål av Aaron Winter på Eyravallen gav honom lite manöverutrymme.
– Jag visste att mitt jobb var säkert så länge vi kvar i Uefa-cupen. Men jag spelade högt när jag satsade på två anfallare. Hade vi inte vunnit i Örebro hade min tränarkarriär varit över innan den börjat.

•••

Sex år senare kom Louis van Gaal till Barcelona för att ta över som manager. Det första som mötte honom när han kom in på presidentens kontor var en ursinnig, ung man som stod och skrek. Det var José Mourinho – assisten till avskedade Bobby Robson, som inte kunde begripa varför de fått sparken.
– Vi har vunnit tre bucklor, och nu blir vi bortskickade. Vad handlar det om?

Mourinho eldade på mot president Núñez. Han tänkte inte finna sig i den här behandlingen. Louis van Gaal var imponerad.
– Jag gillade hans reaktion. Jag tycker om folk som gör motstånd.
 José Mourinho behövde inte alls lämna Barcelona. Louis van Gaal gjorde istället honom till sin assistent.

Van Gaal och Mourinho hade tre säsonger ihop i Barcelona, vann två ligan två gånger, cupen en gång.
– Snabbt märktes det att han hade en väldigt hög förståelsenivå för sporten, säger Van Gaal.
Holländske försvararen Winston Bogarde spelade i det här Barcelona-laget, och beskriver arbetsfördelningen mellan huvudtränaren och hans assistent.
– Mourinho gav alltid sin åsikt. Det fanns lägen då Louis ville spela man-man-markering, medan han föredrog zon. Då sa han det.
Lagkamraten Patrick Kluivert fyller i:
– I matcherna i Copa Catalunya så lämnade Van Gaal helt över laget till Mourinho. Med hans färdigheter, karisma och kunskap om alla spelare så kunde han rättfärdiga det.

Relationen var lycklig fram till den tredje och sista säsongen. Då var det så tydligt att Mourinho vuxit ur assistentkostymen att han själv kände hur den klämde.
– Jag kom ofta hem till min fru och uppförde mig mer som en kritiker än en assisterande tränare. Under dagen arbetade jag på Camp Nou, som den seriösa och trogna assistent jag alltid varit. Hemma var jag mycket mer kritisk, och tänkte på hur Van Gaal hade bytt honom ut och tagit in honom, medan jag skulle ha gjort så och så. Jag var en plågad assistent, ibland barsk och överkritisk.

Sommaren 2000 skiljdes de två tränarnas vägar. Louis van Gaal återvände till Holland för att träna landslaget. José Mourinho åkte hem till Portugal för att ta över Benfica och sjösätta sin egen managerkarriär.

Tio år senare möts de två nu igen.

Undrar var Roffe Z ser matchen.

/Erik Niva