En sak som vi i mediemaskineriet får ta på oss är att vi ryckt undan överraskningsmomentet ur fotbollsövergångarna. När Tottenham höll presskonferens för att presentera sin rumänska VM-värvning Ilie Dumitrescu sommaren 1994 gjorde klubben en poäng av att smyga in ytterligare en liten uppgift i förbifarten.

En kille som hette Jürgen Klinsmann var också klar för klubben.

Chocken var fullständig. Medierna var helt oförberedda, fansen likaså. Det här var – på gott och ont – en tid före minut-för-minut-uppdaterade websidor och överhettade skvallerforum.

No more. Numera har vi lärt oss att kremlologtolka varenda liten nyansskiftning i den oupphörliga rapporteringslavinen. Förra sommaren gick Cristiano Ronaldo och Kaká till Real Madrid, och Zlatan Ibrahimovic till Barcelona. Vi visste vad som skulle hända veckor, månader innan det faktiskt skedde. När kom senast en riktigt stor övergång som en plötslig överraskning för någon av oss? Robinho till Man City, möjligen, men den transfern iscensattes ju på nolltid av penningstinna araber med överhettad fax. 

Det senaste dygnet har det nu sipprat fram tillräckligt många tillräckligt konkreta uppgifter för att vi redan nu ska ha en ganska klar bild av sommarens stora transferhändelser. Vågskålarna väger över nu, vi kan flytta de här följetongerna från rykteskorgen till skålen för sånt-som-kommer-att-ske-om-inget-oförutsett-inträffar. José Mourinho kommer att flytta till Madrid. Barcelona kommer att pressa igenom köp av både David Villa och Cesc Fábregas.

Nu återstår mest analyserna, utvärderingarna och inväntandet av dominoeffekterna.

/Erik Niva