På menyn idag: Danmark–Japan (jag tror Danmark får det svårt) och en tv-thriller som inte borde bli en thriller när Lippi et concortes försöker vinna en fotbollsmatch igen.

Som förrätt kan ni peta i er lite textmassa om en kritiserad – men snygg! – italiensk kapten och roa er med insikten att Nya Zeelands inhoppare Andy Barron inte bara jobbar heltid på bank – utan att han dessutom lät bli att tala om för sina jobbkompisar att han råkade vara landslagsman i fotboll.

Bonus? Jodå, om ni inte fått nog av att skratta åt Frankrike, och dessutom är både cinefila och frankofona så har ni en rätt välgjord liten parodi här.

Annars är det ju inte utan att man undrar vad som hänt med vår ömsesidiga respekt här i fotbollsfamiljen. Vladimir Weiss kallar journalister för bögar och hotar med stryk, irländsk tv verkar inte ett dugg upprymda när Jermain Defoe utvecklar sina tankar om livet, och dessutom har ett nytt fotbollsdiplomatiskt krig blossat upp på andra sidan det stora havet.

Ni vet ju hur det såg ut när Argentina efter sju sorger och åta bedrövelser kvalade in till VM till slut, när El Diego bad alla och envar i mediedrevet att suga och ta den i röven. Inga konstigheter, det är på rätt många gator i Buenos Aires en argentinsk motsvarighet till att säga ”Läget? Hur mår familjen?”.

Diego fick två månaders avstängning av Fifa för det.

Och varför tar vi upp den där gamla storyn nu?

Jo, för att Dunga satt och pratade med journalister på ungefär samma sätt här i Sydafrika. En provocerad brasiliansk förbundskapten (som kritiserats trots två raka vinster) ombes av journalisten Alex Escobar på Rede Globo att höja rösten. Dunga väser tillbaka:
– Besta… Burro… Cagão. Djur, åsna, skithög.

Fifa kommer inte att utreda saken vidare, vilket naturligtvis fått Argentina att väga sugande mot åsnor, rövtagande mot skithögar.

Man kan ta det som ett bevis på att Brasiliens ställning i fotbollsvärlden är starkare än Argentinas.

Eller som ett bevis på att det börjar hetta till här nere.

/Simon Bank