Bitter Swiss Symphony
avUnderhållande match – och säg så här: De får ju träna på sitt försvarsspel i alla fall, schweizarna.
Mot Spanien fick de spela fotboll utan fotboll större delen av matchen, mot Chile fick de en löjligt hård utvisning på Valon Behrami med en timme kvar.
Det här var en tuff match för dem redan från början, inte bara beronde på att Chile råkar vara ett löpstarkt och tekniskt lag som under Bielsa blivit nyfrälst övertygat om sin egen förträfflighet. I dagens tidning skrev jag om vad VM och det här laget betyder för landet Chile, och jag tycker att spelarna visar att de förstått varje liten dimension av den betydelsen.
En ögonblicksbild: Mauricio Isla fullföljer en femtiometerslöpning i full fart, trots att hela världen ser att han inte kommer att hinna upp den där hopplöst förlupna bollen.
Chile ville, och även om laguppställningen pekade på en 4-3-3 så tyckte jag att det såg ut precis som en hederlig old fashioned Bielsa-uppställning, med trebackslinje och Cremona som dörrvakt framför försvaret. Mycket fart, många snabba fötter. Suazo var tillbaka, men det var superdupertalangen Alexis Sanchez – den som, trots alla fina mexikanska småkillar, imponerat mest av alla sydamerikanska underbarn i VM – som konstant hotade Schweizs backlinje matchen igenom. Sanchez är ett bevis till på att den scoutingorganisation som Pierpaolo Marino långsiktigt byggde upp i Udinese fortfarande lever och har hälsan.
För Schweiz blev det en match till där de fick göra det de är riktigt bra på: Samla ihop, stå rätt, spela duellfotboll. De låg lågt, men blev aldrig passiva där nere på sin egen planhalva. Hitzfeld plockade av Frei före paus, försökte bibehålla den defensiva strukturen och hoppades på blixtkontringar med Barnetta och Gelson, en ströchans eller två som aldrig verkade komma.
Schweiz problem var att de inte fick chansen att spela elva mot elva. Chiles problem är att när de möter ett samlat lag – och Schweiz blottade sig aldrig – har de egentligen bara ett sätt att anfalla på. Det ska snickras kort, snygg passningsfotboll, och det mönstret bryts aldrig av med inlägg eller rakare spel. De har helt enkelt inte de spelarna.
De passade, de sprang, de gnuggade i 75 minuter – tills en konstant offside-testande Esteban Paredes sprang igenom backlinjen och bredsidade fram Durban-pojken Speedy González till öppet mål och 1–0. Fint mål – men på de snabbrepriser jag sett ser det absolut ut som en knapp men klar offside på Paredes i första momentet.
Tung smäll för Schweiz, särskilt som Dirdyok till slut fick den där ströchansen men missade den från tio meter.
Chile vann, Chile leder gruppen, och Spanien kommer att behöva slå dem för att slippa möta Brasilien.
Om ni vill ta er en tupplur såhär på kvällskröken så ska ni nog undvika Plaza Italia i Santiago.
/Simon Bank