Om man jobbar en bit in på natten, går och lägger sig med det där förbannade vuvuzela-brölet i öronen, ställer klockan på strax före sju, drar sig upp, tar sina ringar under ögonen och åker taxi genom ett mjölkdimmigt Johannesburg för att ställa sig i en incheckningskö på en flygplats…

…då är det lätt att få för sig att man befinner sig på en mental plats dit man INTE vill få in en trumpetare, en trumdåre och en hel kör som sjunger rösterna ur sig.
Men vet ni, livet är fullt av överraskningar.
Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att starta en dag i livet på än att konstatera det här: Grekerna är här. Och de är tamigfan inte riktiga nånstans.

Om ett par timmar börjar ex-europamästarna sin resa mot sina första VM-poäng i historien, mot Sydkorea i Port Elizabeth, och det är just den sortens väckarklockor man behöver här inne i VM-bubblan. They’re Greek, they’re great, they’ll smash your dinner plate.

Jag gillar Monaco-Park som om han vore min bror… eller i alla fall min kusin… eller en avlägsen släkting, som det är trevligt att stöta på en gång vartannat år i en kvart och motvilligt byta telefonnummer… Men jag håller på Grekland i eftermiddag, och hoppas de är mästerskapsvirilare i år än i EM senast. Let Gekas loose.

Och om nu det där var den väckarklocka jag behövde så var lite fransk tidningsläsning det som fick mig att kvittra som en frireligiös koltrast.

Är ni en av oss så har det ju inte gått en dag sedan 1994 då ni inte undrat vad Jordan Letjkov har för sig. Var bor han? Hur ser hans drömmar ut? Har han rakat av sig den där supersexiga panntofsen?

Letjkov har hunnit bli 42 år nu (det hade han i och för sig hunnit bli redan för 25 år sen), och han avslutade sin karriär där den började, i sin barndoms Sliven. Efter fotbollskarriären tog han steget in i politiken med populistiska högerpartiet Gerb och blev borgmästare i Sliven.
– Jag vill göra Sliven till en blomstrande stad, en stad där man mår bra och där allt som kommunen gör sker med den största transparens, förklarade han.

Fina ord, fin frisyr, men så kom den där förbannade verkligheten med sina krav.

Letjkov äger två hotell, en nattklubb och en restaurang i Sliven, och det verkar inte bättre än att han sytt ihop ett enmansvälde utan insyn. So Foot har pratat med journalisten Velina Gospodinova, som granskat Letjkov för veckotidningen Kapital.
– På mindre än åtta år har Letjkov lyckats skapa en oacceptabel situation av rädsla i stan, genom att monopolisera precis allt. Han har skapat en cirkel runt sig som består av företag som styrs av hans bästa kompisar som tjänar miljoner på att ge varandra alla stora projekt i stan.

Letjkov anklagas för att ha förfalskat dokument vid flera tillfällen för att kunna skriva om budgeten. Han har, enligt kritikerna, förstört normalt framgångsrika företag för att tömma dem på ekonomiska medel. Och nu har han avsatts, i väntan på en juridisk process.

När hjältar falla falla de hårt. Vore jag Letjkov hade jag ringt Hristo.

/Simon Bank