Nämen snälla nån.

Vore man det minsta konspiratoriskt lagd hade det varit omöjligt att dra någon annan slutsats än att de nigerianska spelarna avsiktligt försöker sabotera för Lars Lagerbäck. Fyra så avgörande – så oförklarliga – individuella misstag ser man bara inte på den här nivån.

Vad är det som händer? Vad håller ni på med?

* Sani Kaitas vansinnesspark vid 1-0-ledning och kontroll. Förändrade matchbilden fullständigt.
* Joseph Yobos idiotnick mitt in i banan till fri grek i början av andra halvlek.
* Edu Obasis petning utanför öppet mål i den efterföljande spelvändningen.
* Och så Vincent Enyeamas halva Green när tiden långsamt började rinna ut och Nigeria fortfarande hade poäng.

Fram till dess hade Enyeama – helt allvarligt och seriöst – varit hela VM-turneringens bästa spelare, hur säker och stabil som helst hitom alla pantersprång. Nu besannade han istället de där farhågorna om att han i själva verket balanserat på kanten mot katastrofen hela tiden.

Nigeria hade annars börjat matchen precis så som vi hade hoppats; eller snarare, Grekland hade än en gång inlett lika obegripligt  geistfattigt. Vad det har varit med dem i drygt fyra raka mästerskapsmatcher har jag ingen aning om, men efter baklängesmålet tog de sig i alla fall äntligen samman. Deras uppryckning hade påbörjats redan innan Kaitas kortslutning, men när blottan visade sig demonstrerade Otto Rehhagel att han inte är riktigt redo att abdikera riktigt ännu.

Med huvudstarka hårmodellen Samaras fick de i ett enda slag betydligt bättre kraft framåt, samtidigt som Lars Lagerbäcks lag inte verkade hunnit med att träna på spel med tio man under de korta månader de haft tillsammans. Fram till och med halvtidsvilan var de numerärt underlägsna nigerianerna fullständigt vilsna. De visste inte hur de skulle kompensera för den saknade spelaren, utan lämnade stora hål i laget när de gick bort sig positionellt. Det var mer logiskt att kvitteringen kom före paus än det hade varit ifall den inte gjorde det.

Under uppehållet gjorde sedan Lagerbäck vad han kunde, och även om det inte var något disciplinerat Nigeria som återvände för andra halvlek var det i alla fall ett fotbollslag igen. Det är möjligt att de hade kunna klara krysset – eller till och med vinna – ifall det inte vore för att de själva valde att begå självmord både tre och fyra gånger om. Det brukar talas om att man inte har råd med individuella misstag i såna här sammanhang, men herregud…. Den Lars Lagerbäck som fått gråa hår som följd av några markeringsmissar på defensiva hörnor lär vara fullständigt flintskallig i morgon dag.

Men… gubbtjyven lever ju.

Det känns inte så här och nu, men det var viktigt att Nigeria höll förlustsiffrorna nere till ett mål, på samma sätt som Argentina gjorde dem en rejält tjänst med sitt sena målfyrverkeri.

Slår de bara Sydkorea – samtidigt som Argentina gör vad de ska mot Grekland – så är Nigeria i en osannolik åttondelsfinal. Och det är ju fullt möjligt, på gränsen till ganska troligt.

Betydligt märkligare saker har hänt i fotboll – senast för några få minuter sedan på en frusen gräsmatta i Bloemfontein.

/Erik Niva