Jadu, Lars. En krona för dina tankar där och då.

Du hade tagit över ett imploderat lag, hade alldeles för kort tid på dig, men antog utmaningen. Jag antar att du tänkte på det som alla tränare med för lite tid på sig tänker: Att vi måste göra det vi kan göra, och låta bli det som tar för lång tid. Vi kan inte bygga om allt från grunden, men vi kan ge laget en form och vi kan staga upp de lättaste bitarna.

Som till exempel: Fasta situationer.

Jag tror nu inte att Diego Maradona är siffertypen, men det är möjligt att han är fatalistiskt lagd och i så fall gillade han nog parallellerna.

Sjätte minuten av en VM-premiär mot en underlägsen motståndare? Fast situation? 1–0, av en rutinerad Newell’s Old Boys-fostrad spelare med bakgrund i Real Madrid?

Jodå, exakt så började VM 1986 (han hette Jorge Valdano då).
Jajjemen, exakt så började VM 2010 (han hette Gabriel Heinze nu).

Heinzes kung-fu-skalle var fin, men Nigerias försvarsspel på Seba Verons hörna var satir, ett dåligt skämt.
Det blev annars precis den match vi hade ritat upp på förhand. Argentinas hyperoffensiv plågade Nigeria i början. Messi flöt runt fritt och frätande framför nigerianer som aldrig han dit. Tevez spelade sitt högfrekventa möta-djupt-spel och är alltid svår att rama in. Om inte Higuaín sett väldigt tagen ut av att det var VM så hade Argentina dödat matchen på en kvart.

Jonás Gutiérrez spelade som halv högerback, inte helt olikt hur Aguilar spelade mot Sydafrika igår, och det är intressant att se när lag bryter sina block på det sättet.

Hur det såg ut?

Farligt, mest. Det tog Nigeria två minuter att visa att det var där den gläntande dörren fanns i Argentinas försvarsspel. De vände ut bollen snabbt, gav Obasi tid att ta fart med en överstegsdribbling, och skjuta strax utanför.

Skickar Maradona in den här uppställningen mot, säg, Tyskland, kan han i och för sig få tre mål framåt – men han kan få fyra bakåt också.

Argentina skickade alltså inte in mer än ett mål före paus, Vincent Enyeama (matchens spelare med en mil) var ett monster i målet och Higuaín var, som sagt, mest nervös. Och när pausvilan kom så visste ju Lagerbäck vad han skulle göra. VM 2002 om igen – centrera backlinjen ännu hårdare, låt Argentina göra vad de vill på utsidan, men släpp inte in dem. De fick bättre kontroll på matchen då, samtidigt som Gutiérrez blev mer ödmjuk i sitt spel, och Verón mer defensivt medveten.

Nigeria gick från respirator till stabiliserat, till ett par chockstötar framåt. Lagerbäck skickade in allt han hade av fart framåt, och fick precis vad han ville. Odemwingie hade väldigt bra lägen till vänster, Taiwo dunkade ett Taiwo-skott en halvmeter utanför (och skadade sig, vilket är illa för Nigeria), och Uche den äldre sköt över i ett välsignat bra läge.

Maradona slog Lagerbäck, i en match han borde vunnit med 4–1 men mycket väl kunde tappat. Av alla matcher som spelats hittills i VM var det nog den här som tydligast visade lagens kort, både styrkor och svagheter.
Argentina var fenomenalt när de var bra, Nigeria såg i alla fall ut som ett fotbollslag – och Lars Lagerbäck lyckades förändra en matchbild.

Om det nu är en tröst när man försvarar som ett juniorlag på hörnorna.
•••
Annars?

•Diego Maradonas grafitgrå kostym… det kändes mest av allt som en buspojke som mamma tvingat in i en kostym till en mosters bröllop.
•Såg ni stämningen mellan Yobo/Yakubu/Everton och Mascherano/Liverpool i spelartunneln? Osvensk stämning. Spänd stämning.
•Heinze är inte en spelare för den här nivån egentligen, men jag förstår att Maradona älskar hans ledaregenskaper. Underbar utstrålning.
•Argentinas frisyrer hade gett Kempes rysningar och Passarella en hjärnblödning. Det är som vi vill ha det.

 /Simon Bank