Efter att Sverige slagit ut Argentina ur VM 2002 var Marcelo Bielsa dömd till ett liv som evig förlorare. Det spelade ingen roll att han faktiskt fick fortsatt förtroende som förbundskapten, det kvittade att han rent utav vann OS-guld 2004 – det var som det var.

Förlorare.

Ett halvår efter OS-guldet sa Bielsa upp sig. Han försvann, flyttade ut till sin farm där han – enligt Reuters – ”läste böcker och tittade på sin enorma samling av fotbollsvideos”.

Advokatsonen ”El Loco” Bielsa är en säregen människa, en väldigt ovanlig fotbollstränare – och han har bokstavligen talat gjort underverk med Chile.Han gjorde sig tidigt av med en etablerad, underpresterande spelargeneration, för att istället ge förtroende till en grupp lovande ynglingar. Han formade dem efter eget huvud, utnyttjade sina fem år av fysiologistudier för att sätta samman ett höghastighetslag som alltid spelade på sitt fysiska maximum.

I de sydamerikanska VM-kvalet var de kontinentens mest sevärda lag – roligare än Brasilien, bättre än Argentina – och trots att mina förväntningar på dem var skyhöga så gjorde de mig sannerligen inte besviken idag.

Hur deras vinstsiffror stannade vid ett enda mål kommer jag aldrig att begripa.

Bielsa gav oss det överraskande privilegiet att se både Jorge Valdivia och Matí Fernández från start. De två bollgenierna bedöms inte kunna spela tillsammans, men det var ett nöje att nu se dem bevisa motsatsen. Dessutom var jag ju oerhört imponerad av dubbelkommandot ute på högerkanten, där ungdomsgeniet Alexis Sánchez och expresståget Mauricio Isla höll korridorsfest.

Både Sánchez och Isla spelar ju för Udinese, och efter den här första VM-veckan är det förresten helt obegripligt hur det laget slutade den gångna säsongen på 15:e plats i Serie A. Bortsett från de två underbara chilenarna har de ju haft tillgång till en Samir Handanovič som var felfri i det slovenska målet, en Simone Pepe som var bäst i Italien och en Kwadwo Asamoah som var lika klyftig som vanligt i Ghanas premiärseger. Lägg till en Antonio Di Natale som inte fick chansen mot Paraguay, en Aleksandar Luković som i och för sig gjorde bort sig för Serbien och en kapten-Gökhan Inler som nu ska leda sitt Schweiz – och du har en helhetsbild som berättigar den här utvikningen.

Jaja, ytterligare en målfattig match, men likafullt en sevärd historia där Honduras visserligen var en besvikelse, men där Chile var full value för sin första VM-seger på 48 år.

Borde vara ett bra party ute i Botkyrka-trakterna i detta nu. Själv ska jag klättra upp ur ett parkeringshus i Durban för att se Europamästarna gå in i VM. De kommer att imponera.

/Erik Niva