Bloemfontein, Bloemfontein, wir fahren nach Bloemfontein!

Ungefär samma dramadarr som i de tidiga matcherna, men med mer själ på två håll. Där England kompetensspelade sig igenom på tvåans växel och USA skrev ett kapitel till i sina hjältelängor så var det dramatik all over i kvällsmatcherna.

Jag skrev om Boateng-brödernas barndom i dagens tidning, och den kampen slutade väl oavgjort. Kevin-Prince stod och bet sönder käkarna under nationalsången, Jérôme stod tyst och sammanbiten. Båda klarade sig bra.

Annars var det en match med bra kvalité, många skickliga spelare infogade i fungerande system (och två bergsäkra motorer i Schweinsteiger och Annan). Att Ghana inte gjorde några mål är ett mysterium, både Gyan och Ayew sprejade sina avslut matchen igenom och visade lite på de hål som trots allt finns i Tysklands småtröga mittförsvar. Hjälte-ekorren Lahm fick fläka sig två gånger om för att rädda klara mål, och närmare än så kom inte Ghana. Det såg enkelt ut för dem att ordna chanser, värre att träffa mål.

Efter Tysklands inledande uppvisning mot Australien dröjde det bara ett par timmar innan en engelsk tidning hittat en delförklaring: Bundesliga är den enda liga som frekvent använt Jabulani-bollen det senaste halvåret.

Det må vara ett fallreps-famlande Englands försvarstal, men när den fenomenale Özil gör det som alla andra haft så förtvivlat svårt med – ta in boll på 17 meter, och pricka upp den i ett hörn – så har vi i alla fall ett bevisföremål att lägga upp på bordet.

Det var en vibrerande, underhållande match så länge som matematiken inte kunde bestämma sig och man fick hålla ett halvöga på Serbiens jakt mot Australien. När de jagande blev jagade och vek ner sig – ni får gärna berätta hur det gick till, jag har bara sett målen – pyste spänningen ur den här matchen också.

Hade det varit ett annat lag än Tyskland hade man kunnat tänka tanken att de kanske, möjligen, kunnat vara rätt nöjt med 1–1 och USA i åttondelen. Men är man världsmästare och världsmästare igen och har världsmästartänkandet i sitt DNA så behöver man inte tänka så.

Wir fahren nach Bloemfontein – och det är inte England som är favorit. Ghana–USA? Ghana är ett bättre lag, USA är bättre på mirakler. Anyones pick.

Tidigare tävlingsmatcher, Tyskland–England:
1966, VM-final: England 4–2.
1970, VM-kvart: Tyskland 3–2.
1972, EM-kvart 1:2: Tyskland 3–1.
1972, EM-kvart 2:2: Oavgjort 0–0.
1982, VM-gruppspel: Oavgjort 0–0.
1990, VM-semi: Tyskland, 5–4 (straffar).
1996, EM-semi: Tyskland, 7–6 (straffar).
2000, EM-gruppspel: England 1–0.
2000, VM-kval: Tyskland 1–0.
2001, VM-kval: England 5–1.

/Simon Bank