Tjoho.

Snubben med kommentatorsfältets överlägset bästa signatur – ”Gary Breen Preservation Society” – lanserade redan igår den här matchen som gruppspelets självklara mittpunkt.

Jag förstod vart han kom ifrån. I konkurrens med Paraguay-Nya Zeeland var ju det här mästerskapets bästa agn-ifrån-vete-skiljare. Vi som suttit igenom alla dessa 90 minuter är de som verkligen tar det här mästerskapet på allvar – övriga hobbyåskådare går inte att ta på allvar.

I 70 minuter var matchen också lika hypersömnig som vi utgick ifrån att den skulle vara. En VM-turnering behöver sin stiltje likväl som den behöver sina stormar, och man kände sig behagligt småpösig i fotbollsfåtöljen. Sedan kom två sanslösa misstag som tvingade oss att hicka till och faktiskt aktivera oss. Abdelkader Ghezzal fick rött kort efter en idiothands som må vara reflexmässig, men egentligen är mer oförsvarbar än ett rent speltekniskt misstag någonsin kan vara. Därefter fick Faouzi Chaouchi för sig att släppa in ett harmlöst Koren-skott, och bjöd därmed på en blunder som faktiskt kan få ännu värre konsekvenser än den Robert Green gjorde igår kväll.

Grupp C är nu helt vidöppen. Ett Slovenien som var sistahandstippat är snubblande nära avancemang, ett skadeskjutet Algeriet kommer vara livsfarligt i nästa match. England hade med all säkerhet föredragit ett 0-0-resultat här, men har sugits in i rena resultattombolan.

***

Matchen då? Jo, inför turneringen sparade inte Matjaž Kek på krutet när han deklarerade sitt slovenska landslags manifest:
– Vad mig beträffar kan vi förlora alla tre gruppspelsmatcher så länge vi spelar underhållande fotboll som glädjer publiken och får dem att resa sig i förväntan. Vi vill inte vinna sympati som underdogs, utan vi vill vinna hjärtan genom att spela attraktiv fotboll. Det svåraste i fotboll är att vinna genom ett iögonfallande spel, men det är det vi kommer att försöka göra. Att spela destruktivt med tio man bakom bollen är inte min filosofi.

Jahaja. Slovenien gjorde en hygglig insats, men trots deras uddamålsseger fick de ju inte mig att resa mig i någon förväntan. De är ett väldigt begränsat fotbollslag, men de är välorganiserade, de har en av Europas mest lovande målvakter i Samir Handanovič och en begåvad länkspelare i Valter Birsa – mer är det ju inte.

Jag tror fortfarande att de förlorar mot både USA och England, men jag var förvissad om att de skulle åka ur kvalspelet mot Ryssland också. Slovenien har förtjänat rätten att försöka fortsätta överraska.

***

Algeriet är smånätta med bollen och försvarar sig med stora ökenrävshjärtan, det är väl det positiva som går att säga. Bougherra och Yahia bildar ett mittlås enkelt att gilla, men underskattade Nadir Belhadj på vänsterbacken är deras enda riktigt dynamiska spelare.

De representerades för övrigt av elva spelare födda och fostrade i Frankrike – inhoppare inkluderade – och det är förstås ett sorgligt underbetyg åt den inhemska talangutvecklingen. Det är ju inte så att de algerier som föds i Frankrike är mer begåvade än de som är kvar hemma i Algeriet; skillnaden är att den första gruppen får ordentlig utbildning, medan den senare inte får det.

***

1998 vande vi ju oss hyggligt vid blonderade rumäner. Men en handfull blonderade algerier?

***

Speciellt att se Zinedine Zidane på vanlig publikplats – så speciellt att säkerhetsfolket inte lyckades fäkta undan alla beundrare. Zizou fick lov att ta ett språng upp till VIP-sektionen.

***

Det här var för övrigt den första VM-matchen någonsin som inte spelades på rent naturgräs. Planen i Polokwane var uppstagad med några procent syntetgräs – och nu väntar jag bara på att få höra att det var förklaringen till det avgörande målvaktsmisstaget.

***

Och så fick ju Andrej Komac tio VM-minuter. Och ett gult kort. Vi gratulerar, å Djurgårdens vägnar.

/Erik Niva