Are you frenchmen in disguise?

Eller är ni något ännu värre? Nu när VM-turneringen börjat plocka upp lite tempo finns det ju i alla fall en sak man kan räkna med; en match med 2000-tals-England, och sedan är man tillbaka nere i den existentiella fotbollsdepressionen igen.

Det är ett hemskt lag, det här. Vedervärdigt.

I början av andra halvlek kom det en sekvens som var så plågsamt illustrativ att jag var tvungen att titta bort från repriserna. Emile Heskey fick bollen i högerytterläge, hade en god möjlighet att slå in den på ett tillslag mot framrusande lagkamrater. Det gjorde han givetvis inte. Istället fick han för sig att han skulle utmana, dribbla – och under de sekunder som följde var bollen hans absolut värsta fiende. Heskey gjorde rörelsen för överstegsfint. Bollen studsade omkring mellan hans fotknölar och smalben. Heskey försökte få kontroll på den. Bollen snurrade runt någonstans vid hans häl, innan den definitivt försvann utom räckhåll för denna, den klumpigaste av alla anfallare.

Herrejävlar. Hur har jag någonsin kunnat ha sympatier för det här laget?

Men hursomhelst, nu när den här störtlöjliga insatsen ska analyseras kan jag lika gärna börja med att föregripa två idiotiska infallsvinklar som garanterat kommer att dyka upp.

Först och främst: ”Dom är inte bättre. Det här är de engelska spelarnas riktiga nivå”. Nej, det är det inte. Spelare för spelare är England många miljarder mil bättre än ett decimerat Algeriet. Det räcker med att titta på vad respektive spelare uträttat i sina karriärer för att inse det. De allra flesta engelska spelarna är tongivande i klubblag som bevisligen tillhör världens allra bästa. Wayne Rooney kan ta emot en fotboll. Frank Lampard kan passa och Steven Gerrard kan skjuta. Så länge de slipper bära den engelska landslagsdräkten.

För det andra: ”Ja, nu ångrar de kanske att de gjorde sig av med Sven-Göran Eriksson”. Tja, det kanske de gör – men har man följt det engelska landslaget på någorlunda allvar under de senaste årtiondena inser man att de i så fall har fel. ”Svennis” är en del av problemet och ingenting annat. Det var under hans ledning som den här smittande geistlösheten introducerades. Det var när han var förbundskapten som allt det som en gång i tiden varit bra med det engelska landslaget började sippra bort, samtidigt som allt det som varit dåligt blev kvar.

Men vilka är då de relevanta analyserna? Vad i hela jävla friden är det som är problemet?

Jo, först och främst tror jag verkligen att engelsk fotboll lider av att producera för likartade spelare. Även om det givetvis är stor skillnad mellan Aaron Lennon och Jamie Carragher består det här laget i stort av spelare som är bra på ungefär samma saker, dåliga på ungefär samma saker, som spelar i ungefär samma tempo och som ser fotboll på ganska precis samma sätt. Det här gör laget alldeles för endimensionellt, och förklarar hur en spelare som Paul Scholes kan saknas så mycket, trots att hans topp sedan länge är passerad.

För det andra – och det här tror jag egentligen är långt viktigare – tror jag att det engelska landslaget har ätit upp sig själv, att det har slukats av det monster som det självt har utvecklats till. Tittar man på hur spelarna beter sig i den här matchen är det totalt och fullständigt uppenbart att ingen enda av dem tycker att det här är det minsta roligt. De vill inte vara här. De vill bli av med alla orimliga förväntningar, all betungande press, alla imbecilla mediedrev och alla nackdelar som man måste leva med inne i den moderna engelska fotbollsbubblan. De vill kort och gott slippa sig själva.

Men räcker det här? Förklarar det varför de engelska spelarna springer mindre än de annars gör, med lägre intensitet? Blir det begripligt att de misslyckas med de allra mest elementära saker, att de inte ens klarar av att slå en femmeterspassning och sedan dämpa den på mottagarsidan?

Nej, det gör ju inte det. Jag kan bara inte förstå hur en fenomenalt duktig fotbollsspelare som Wayne Rooney kan vara så bottenlöst usel som han var ikväll. Jag har bokstavligen talat aldrig någonsin sett honom spela sämre – och jag förstår bara inte vad som gör att det blir såhär.

Rubbish. Utter, utter rubbish.

/Erik Niva