Uruguay spelade fotboll som ett lag för att inte släppa in mål. Frankrike spelade fotboll för att visa att de är ett lag över huvud taget.

1–0 till Tabárez?

Frankrike är förstås x-faktorn på den här halvan av VM-trädet. Är de så bra som de borde vara eller så dåliga som de ser ut att vara? Tja, det vet vi ju fortfarande inte. Det spelade den här matchen med Uruguay som duk och tålmodig slagpåse, men väldigt många frågor hänger ju kvar där ute i den mörksvarta Kapstadsnatten.

Ska verkligen smörsångargeniet Yoann Gourcuff se ut som en orakad Martin Stenmark?
Ska verkligen en hedersknyffel som Eric Abidal se ointresserad ut före en VM-premiär?
Ska verkligen Nicolas Anelka koppla på sitt ointresserade jag i ett VM?
Ska verkligen Sidney Govou spela i en startelva 2010?
Och, om vi nu ska ställa lite frågor om Uruguay också: behöver ni inte mer än en riktning i ert anfallsspel?

Jaja. Vi ska väl också slå fast att det var en kvalitativ fotbollsmatch på många sätt. Två lag som kan sitt hantverk, mycket mer så än i premiären förut idag. Uruguay sjönk djupt, ofta med fem backar bakom två balansspelare, och hoppades att mötande Forlán och Suárez skulle kunna blixtkombinera sig fram.

Problemet för dem var att de inte fick någon hjälp över huvud taget, att Diaby (utmärkt, som tur var, nu när han fick moralmördaren Maloudas plats) och Toulalan vann varenda tvekamp på mitten – och att Suárez dessutom var individuellt värdelös. Uruguay var inte berett att ta några risker för att göra mål, och gjorde det alltså inte heller. De hade knappt ett etablerat anfall på hela matchen. Före paus fick de en chans, när Forlán böjde bort en boll mot bortre krysset – efter paus fick de en till, symptomatiskt nog på ett inkast som Suárez jobbade ner till Forlán.

Frankrike tog risker, men de har problem både strukturellt och individuellt.

Nicolas Anelka är ingen riktig nia, ingen spetsforward. Ancelotti såg det i Chelsea och lät honom driva, gå hem, få mer boll. Domenech gör honom till stillastående referenspunkt, och då somnar han bara. Det finns idrottsmän som kan sova och ändå vara bra – Martin Frändesjö gjorde det en hel karriär – men Anelka är inte en av dem. Alltså är han meningslös.

Frankrike fick inte heller något felvänt anfallsspel, de hade bara kantspel – och det bara på en kant. Franck Ribéry är ju alltid ett hot, alltid en oroshärd. Sidney Govou var det för tre år sen. Nu var det enda som märktes med honom hans väldigt, väldigt tajta tröja.

Först tänkte jag ”byt ut honom mot Malouda”. Sen tänkte jag ”byt ut honom mot Gignac eller Valbuena”.
Till slut tänkte jag ”byt bara ut honom”.

Frankrike är det bästa laget i Grupp A, tveklöst. Men med det här anfallsspelet kan de aldrig känna sig säkra på någonting. Gourcuff slog samma sorts ljuvliga frispark som han gjorde mot Olympiakos, Anelka stal ett friläge från Govou, Malouda behövde bara en minut för att hitta ett bra skott från 25 meter och när Lodeiro åkte på en utvisning efter ett arton minuter långt inhopp fick de väl ett visst tryck. Men nä. Inte som de borde. Inte som man kan begära.

•••
Noterat i övrigt?
•Thierry Henry ropade på en straffavblåsning för hands. Jag tror att det tåget gått nu, Titi.
•Hammarbys/AIK:s Sebastian Eguren fick ett inhopp på tre minuter.
•Djurgårdens Siyabonga Nomvethe stod klar för inhopp mot Mexiko, men domaren blåste av matchen innan han hann bytas in.
•För andra matchen i rad: Utmärkta domarinsatser.
•Hur i hela världen kom Govou i sin tröja? Föddes han i den?

Denna dag, ett liv. Imorgon börjar vi om igen.

/Simon Bank