När Algeriet kvalade in till VM stod jag på en fransk sportbar med ett gäng extatiska algerier som räknade till tre och skrek som om det inte fanns en morgondag. Arabvärldens representanter i årets VM är grönvita.

Nu representerar de ju inte hela arabvärlden, eller hela Afrika. Mitt i matchen, när ni sitter och blir förbannade på vuvu-tutet som vanligt, så kan ni skicka en tanke till våra fotbollsvänner i Somalia.

Före VM lämnade Reuters en rapport om många somaliers kamp för att kunna se turneringen på tv. Problemet är inte först och främst fattigdomen och svårigheten att ta sig till en tv-apparat, problemet är att det är förenat med livsfara. De islamistiska rebellerna som styr delar av landet lät alla veta det:

– Fotboll härstammar från de gamla kristna kulturerna, och vår islamiska administration kommer aldrig att tillåta att man tittar på det som kallas VM. Det här är vår sista varning till folket, förklarade – enligt Shafi’i Mohyaddin Abokar i Somalias sportjournalistförbund – Shejk Abu Jahja Al Iraqi i ett tal i en by norr om Mogadishu.

Invånarna försökte ändå, med temporära tv-paraboler. Ett privat tv-bolag flyttade utrustning från rebellkontrollerade Bakara till flygplatsen för att kunna fortsätta sända.

– Många vill se VM, men det är svårt. Bara de som bor i regeringskontrollerade områden har chansen, berättar Aly Jasin Gedi i människorättsorganisationen Elman.

Medan Lars Lagerbäck och Diego Maradona mätte muskler igår tog hoten konkret form en halv kontinent bort.

I Huruwaa, nordöst om Mogadishu, hade en grupp samlats för att försöka se matchen i hemlighet, när tungt beväpnade rebeller stormade lokalen. Två unga män sköts ihjäl när de försökte fly, tio andra togs till fånga och fördes bort.

Fotboll är inte en självklarhet överallt.

/Simon Bank