Av publiceringstajmade skäl tänkte jag ta och föregripa mig själv litegrann.

Jag kan avslöja att jag skriver om Hollands VM-lag 1974 i morgondagens VM-serie, där i den rosa. Jag skriver om det bästa laget som aldrig vann, om pionjären Johan Cruijff och en alldeles speciell dragning. Däremot bloggar jag ingenting i morgon, av Hugo-tekniska skäl.

Därför – redan idag – VM-historiens tre mest innovativa dribblingar.

3. La Cuauhtemiña
Cuauhtémoc Blanco
Mexiko-Sydkorea, VM 1998
Han hade ju redan gjort den hemma i América, men omvärldens ögon vilade inte särskilt tungt på den mexikanska ligan under 1990-talet. Därför kom verkligen ”La Cuauhtemiña” – det där speciella grodhoppet – som en chock för både motståndare och tv-tittare när han först plockade fram den i Mexikos första match i Frankrike-VM 1998. Och sedan gjorde om den en gång till i samma match.

2. Pelé-passagen
Pelé
Brasilien-Uruguay, VM 1970
Där Blancos hopp var en inövad och finslipad manöver var Pelés korslöpningsfint resultatet av en överlägsen fotbollshjärna och ett ögonblick av inspiration. Bollen kom på ett sätt, målvakten på ett annat och Pelés egen löpning på ett tredje. Det här var situationens logiska lösning, i alla fall om man heter Pelé och uppfattar fotbollssporten bättre och snabbare än någon annan. För inte hade du väl kommit på den utan hjälp, Jesper Blomqvist?!

1. The Cruijff Turn
Johan Cruijff
Holland-Sverige, VM 1974
Jan Olsson var en erfaren försvarare, som upplevt det mesta under Åtvidabergs erövringståg genom Sverige och Europa. Men han hade aldrig stött på en motståndare som Johan Cruijff. Omedelbart efter vändningen förstod han överhuvudtaget inte vad det var som hade hänt; Olsson var tvungen att se reprisen av dragningen på tv för att begripa hur holländaren lurat honom.
– Folk frågar mig ofta om det där. Jag brukar säga att jag spelade arton år på elitnivå och gjorde sjutton landskamper för Sverige, men att det där ögonblicket då jag stod mot Cruijff är det stoltaste i min karriär. Jag trodde att jag garanterat skulle ta bollen av honom, men han lurade mig. Jag blev inte förnedrad – jag var chanslös. Cruijff är ett geni.

/Erik Niva