Hijo de mil putas.

Ett försenat flyg gjorde att jag missade första kvarten, när jag kom fram frågade jag hur matchen varit, och fick ett ord till svar:
– Barcelona.

Och det var det ju.

När Vicente Del Bosque tog över europamästarna från den inte-så-gode-vännen Luís Aragonés fick han svara på vad han, den gamle Real Madrid-pappan, tänkte göra med laget som bevisligen redan var bäst i Europa.
– Jag är ju inte helt dum i huvudet, svarade han. Jag skulle göra ett stort misstag om jag ville förändra ett lag som gått så bra. Men visst, jag har mina idéer och jag kommer försöka föra in dem gradvis. Men det jag framför allt vill är att bibehålla en direktlänk till spelarna. Du vet, det här är först och främst ett lag av goda vänner. Pojkarna känner varandra sedan länge, många spelade i laget som vann U20-VM i Nigeria 1999.

Till hälften kan man ju syna den gamle från Salamanca. Det var faktiskt bara Xavi och Iker som var med och joggade hem det där UVM-guldet.
Men nä, han har inte ändrat det här laget. Om något så har han renodlat det, oljat upp det och lagt det tillrätta lite till i Barça-formen. Alltså rullade de ut Schweiz på så många sätt som man över huvud taget kan rulla ut ett mellaneuropeiskt neutralt land.

Det kunde stått 6–0 i paus. Det borde stått 3–0 i paus.

Siffernörden Optajoe skickade efter en halvtimma ut en statistikuppgift som sa att Spanien då hade slagit 271 passningar – lika många som Stoke snittade per match förra säsongen. Den stora, röda katten höll liv i den lilla vita katten bara för att den hade lust.

Men Del Bosque borde ju vetat att den där vita lilla katten hade samma historia som hans.

2002 gav en målmedveten (delvis tipselit-inspirerad) schweizisk ungdomssatsning resultat i ett sensationellt guld i U17-EM. De hade aldrig varit i närheten av en sån framgång förut, men nu hade de plötsligt en generation av 84-85-86:or som skulle ge sig ut i världen och lära sig fotboll: Barnetta, Senderos, Ziegler… I laget som slet mot övermakten där ute på planen idag kommer sex spelare ur den ålersgruppen.

Det är ingen förklaring till ett långt uppspel från Benaglio, till en studs, till en liten felbedömning i det spanska mittförsvaret, till en pardonlös djupledslöpning av kurdpojken Eren Derdiyok, till en retur eller till ett lika pardonlöst fullföljande av en halvtrubbig gnuggare som Gelson Fernandes.

Det förklarar inte hur Schweiz på tvären mot alla fotbollens logiska lagar kunde göra 1–0 i en match de redan borde förlorat med 5–0. Men det förklarar hur Schweiz trots allt – och trots en dråplig skada på försvarsgeneralen Senderos – kunde vara ett lag hela vägen fram tills dess att chansen kom.

0–1. Piqué blödde från ett ögonbryn. Tack för cortadon.

Del Bosque försökte byta in ännu mer offensiv kraft med Navas och Torres, men det kostade honom mest omställningstid. Spanien förvandlades till sin gamla myt, vackert att se på men ineffektivt, och eftersom ingen lärt sig skjuta utifrån med Jabulani (ja, utom Xabi då) så hade de svårt att göra annat än att rulla, slå inlägg och be böner till den heliga jungfrun om och om igen.

Spanien–Schweiz 0–1. Football, bloody hell. En av VM-historiens minst välförtjänta, mest sensationella segrar. Schweiz firade som om de vunnit TV-pucken.

Den ställer till det för Chile, men framför allt rör den till det en hel del i grupp G. Tänk om Spanien inte vinner gruppen…

…vem vill vinna den gruppen då?

•••

Bonusmaterial:
•Om ni undrar varför mitt plan blev ett par timmar försenat så har jag mina teorier. Martin Keown var ombord, och enligt obekräftade uppgifter försenade han planet i en timme genom att stå ute på startbanan och skrika OFFSIDE! varje gång planet rörde sig en meter.
•Benaglia var ju en formidabel jävla hjälte i målet. Inte så mycket för räddningarna som för modet i alla situationer mot slutet. Han gick på allt, vann allt.
•All världens mittbackar borde titta på Piqué för att lära sig hur man agerar efter fasta situationer. När han stannar kvar däruppe är han positions- och bollsäker som precis vilken skyttekung som helst.
•Jag försökte komma på parallellfall till den här sortens stöldsegrar i ett VM, men hittade inget. Ni får gärna hjälpa till.
•Senderos var ledsen, och hans skada är grym för Schweiz framöver. Men sekvensen där han a) tacklar Iniesta och får gult kort och b) tacklar en lagkamrat och skadar sig illa… platsar verkligen på vilken blooper-dvd som helst.
•Till sist: Svar på en fråga i kommentarsfältet förut idag: Jo, det har hänt att tre lag i samma grupp talat samma språk: Suisse, France et Togo 2006.
•Och just det, en grej till: Inget lag som förlorat premiären har någonsin vunnit VM.

 

/Simon Bank