Now, that’s more like it. 

I ett helt gruppspel så har vi fått undra om det verkligen var så enkelt att det räckte med att få in a) en riktig kantspelare, eller b) helst Arjen Robben för att det holländska klapp-klapp-spelet skulle komma igång.

Och ja, det var ju precis så. Nu är inte Slovakien VM:s defensivt starkaste lag, de har sin offensiva vilja och hamnar i rätt många lägen där de får försvara en mot en, men det här var ändå något helt annat. van der Vaart verkar vara en väldigt sympatisk pojke – med en väldigt sympatisk hustru – men han är ingen landslagsytter. Han är en Sneijder-reserv, möjligen en defensiv central mittfältare mot svagare motstånd (men där är Afellay bättre). Det blev bättre balans utan honom.

Vi behövde inte mer än ett par minuter för att se att det här orange urverket börjat ticka igång på allvar. De drev tempo, de tryckte sina passningar (titta på van Bommels och Skrtels uppspel i djup, hur de skjuter bollen efter marken) och de hade den sexiga manbeast som är Dirk Kuijt, som tog de där sextimeterslöpningarna in i press bara för att han tycker att det är så förbannat ROLIGT att ta dem.

Från mittfält och framåt är det här ett rikrigt, riktigt bra lag. En guldpretendent. van Persie spelar inte på hundra än, men är nyttig. Whiskey Sneijder gör precis det han ska. Robben är Robben, och i van Bommel har de exakt den sortens orange gammeltysk spelare som holländska lag måste ha för att lyckas. En genigris. Som den mjukare men spelklokare Phillip Cocu.

Försvaret? Äh, Slovakien försökte kontra sig fram, och hade ett tillräckligt bra passningsspel för att komma förbi en orange våg, men aldrig två. Backlinjen testades inte, och när de till slut hamnade i minsta lilla trubbel – det tog 65 minuter – så var de illa ute direkt. Slovakien hade två bra skott (Stoch, Vittek) på mål, men det var små blixtar i ett stort mörker som mest måste varit sköna för Stekelenburg. Slovakien ville inte blotta sig, ens när de låg under med 1–0. Slovakien var ett nöjt lag som bara inte ville göra bort sig. Slovakien var Sverige i semin mot Brasilien 1994.

Holland hade Robben, och det är så fascinerande. När han tar emot det där långa uppspelet efter 17 minuter, ute på sin högerkant, så vet du, jag, Ölme, Reine Almqvist, Ace of Base-Ulf, Ica-Stig och han den där indiern som sitter och kliar sig maniskt i armhålan här i sportbaren där jag sitter… ALLA vet att Robben kommer att vika kroppen utåt, skära inåt, skära inåt, och skjuta med sin vänsterfot.

Han är ensam mot två slovakiska backar – de vet också – men så får han den där lojala överlappslöpningen (RvP) han behöver som avledningsmanöver. Och så tar Robben emot, skär in, skär in och skjuter ett vänsterskott i första hörnet.

Lätt sport, fotboll.

Holland var inte fantastiskt, de behövde inte det, men alla de där passningarna som gått i sidled och långsamt förut satt i djupled och snabbt nu. De blev lite halvslöa i andra halvlek, men straffades inte för det.

Vi gratulerar Slovakien till en fin VM-insats och en fin tröststraff fram till 2–1 (Vittek, hans fjärde VM-mål), vi gratulerar Kuijt till att han är en så vacker och altruistisk människa – han spelade naturligtvis fram Whiskey till öppet mål för det avgörande 2–0 på slutet – och ser fram emot att hänga med Holland en bit till.

Om det låg för Dunga att oroa sig så hade han gjort det.

/Simon Bank