You will always have Istanbul.

Rafa Benítez lämnar Liverpool, och det är ett beslut som river upp ännu större sår i en klubb som redan blöder kraftigt. Personligen tycker jag att det känns trist att det skulle sluta såhär. Jag var på Benítez första match som Liverpool-manager, och följde honom extra nog under den där säsongen som kulminerade med en av de allra mest osannolika fotbollstriumfer jag någonsin sett.

”Den röda jätten vaknar igen”, blev rubriken på det reportaget, och under Rafa Benítez gjorde den ju faktiskt det.

”Rafa, Make Us Dream”, stod på det banderollen som hände på The Kop under spanjorens första säsong på Anfield. Klubben hade inte vunnit ligan på över 20 år, och gått helt utan bucklor under 3 säsonger. Efter Istanbul hängde sedan en ny banderoll på The Kop. ”We Asked For a Dream – Not For a Miracle”.

Cardiff. Barcelona. Madrid.

Rafael Benítez gjorde Liverpool till en stolt klubb igen, gjorde sig själv oändligt populär hos fansen. Men han lyckades sedan aldrig bygga vidare därifrån.

Han sögs in i det Liverpool som givit staden sitt smeknamn, ”Rumour City”. Han började spela maktspel, utkämpa strider som inte var hans och se konspirationer mot honom i varje liten buske. Han drabbades framförallt av att klubben såldes till orätta händer, och att han därefter tvingades arbeta under en horribelt inkompetent ledning.

Hans kort blev sämre och sämre. Tyvärr spelade han dem inte heller något vidare.

Under det senaste året har Liverpool blivit en misstänksam, sluten, migränsjuk fotbollsklubb. Rafa Benítez har inte varit roten till problemet, men han har varit en del av det. Det är absolut inte ologiskt att han nu lämnar sin position som manager, men på den platsen där han tidigare stod finns nu bara ett ännu mer kaotiskt vakuum.

Liverpool FC – vad i hela friden ska ni ta er till nu?

/Erik Niva