Bra match.

Så mycket har sagts om åldern på den italienska truppen att det blivit dags att korrigera det. Italien har en gammal spelargrupp, visst, men de är inte ens i närheten av att vara äldst i VM. Andrahandsfavoriten Brasilien, England och  – för den delen – Paraguay har alla högre medelålder.

Och inte var det tempo eller löpvilja jag saknade i Italien under den del av matchen som gick dem emot – däremot var jag tveksam till om den (mentala) hårdheten fanns här. Som alla vet ska ju Italien vara ett lag som mår bra av att ha fått världen, tipsen och förstamålet emot sig – men de yngre spelarna i laget är nästan alla snälla, väluppfostrade pojkar som jag inte tror fungerar på riktigt det sättet. Montolivo, Criscito, Marchisio, Gilardino – är ni så tuffa som ni borde vara? Har ni det som krävs här?

Kanske ändå.

Marcello Lippi ska ha en del av äran för comebacken, för sitt impopulära beslut att skicka in Camoranesi och gå över på ett mer ortodoxt 4-4-2 – men laget ska också äras där det bör. Italien bet sig in i matchen, började vinna de närkamper som de förlorat under den föregående halvtimmen. Daniele De Rossi gick in halvhjärtat i luftduellen som gav 1-0 för Paraguay, men tog revansch på sig själv och tystade de röster som ibland viskar att han är lite på låtsas, något av en alibiledare.

Italien var totalt sett helt okej, i stycken riktigt bra. Anfallsmetodiken fungerade. Släpp från mötande spelare tillbaka till en mittfältare som satte en rak djupledsboll på rättvänd löpare; under 60 av matchens minuter spelade Italien med bättre fart än jag sett dem göra på flera år.

Och bäst på plan var Simone Pepe. Där har vi en – nåja – ung landslagsfärsking vars framfusighet och vinnarvilja jag i alla fall inte behöver tvivla på.

Men Italien vann ju inte? Nä, och det berodde på att de mötte ett riktigt bra Paraguay. Jag håller deras anfallsuppsättning som en av turneringens bättre, och så länge deras mittfält orkade spela jämnt med Italiens så hade de lika goda förutsättningar som sina motståndare att vinna den här matchen.

Nu väntar förmodligen en målskillnadsaffär mellan de här två lagen om rätten att undvika Holland i åttondelsfinalen. Could go either way, it really could.

***

Återigen ett grovt, grovt misstag vid målet – och till skillnad från flera andra har Justo Villar verkligen inget att skylla på. Jag tror att den höga höjden i kombination med den lätta bollen ger en stor del av förklaringen till alla felbedömda ingripanden, men den här matchen spelades vid havskanten nere i Kapstaden.

Det var inget konstigt med flykten på den bollen.

/Erik Niva