Dagens facit?

En dålig dag för domarna. En bra dag för Brasilien. Och en dag då Kaká vandrade runt i öknen på jakt efter sig själv, hittade en del och tappade en del annat.

Jag vet inte riktigt vad Sven-Göran Eriksson och hans grabbar såg när de tittade på dvd:n från Brasiliens första match, men de måste ha sett något som skrämde dem – för när de gick ut till den här matchen gav de Dunga snitslad bana till övertaget.

Elfenbenskusten avvaktade, var passiva, och lät Brasilien formulera manus. Det gjorde de bra, en sorts grundkurs i fotbollens mest basala förutsättningar: Har du inte boll – krymp planen, har du boll – gör planen stor. Brasilien spelade med en form av hyperbredd, vände spel från kant till kant, som ett parti tennis mellan Bastos och Maicon.

Elfenbenskusten hann aldrig riktigt in i något presspel, dels för att de var för respektfulla, dels för att det gula laget var väldigt skickligt.

Det var inte riktigt så banalt, förstås, men stundtals kändes det som att Dunga bett sina spelare skicka bollen från kant till kant för att undvika de klumpigare fötterna som han har centralt – och efter ett tag rullade spelet igång över precis hela planen.

Hur som helst: Elfenbenskustens enda övertag var det fysiska, och de hann aldrig intill för att utnyttja det. Det dröjde nästan en timme innan Drogba fick sitt första vettiga läge.

Och då var det ju redan för sent.

Luis Fabiano dunkade upp 1–0 i nättaket efter ett par, tre svaga försvarsinsatser och en drömpassning in i straffområdet.
Luis Fabiano smällde in 2–0 på egen hand, efter att domarna missat två solklara handsavblåsningar i en och samma sekvens (som Svennis så träffande sa efteråt: ”It shouldn’t have been allowded”).
Elano sprang in med 3–0 från nära håll på en drömpassning från kanten.

Och nu måste vi prata om Kaká. Jag är ju fullkomligt övertygad om att Brasilien inte kommer att vinna VM utan en Kaká som är sitt gamla, geniala jag. Mot Nordkorea var han rent hemsk, idag gick han långa stunder runt och var precis lika dålig. Det var enkla bolltapp, det var korta passningar som landade en meter bakom mottagaren, det var brist på fart, det var smal blick, det var till slut lite okaraktäristiskt gruffande – och det var inget som påminde om the real Kaká.

Tänkte jag.

Sen spelade jag upp nyckelsekvenserna i huvudet en gång till, och konstaterade att det där briljanta insticket till 1–0 – det kom från Brasiliens nummer tio. Och den där killen som promenerade runt Kolo Touré och gav Elano öppet mål till 3–0 – det var också Brasiliens nummer tio.

Kaká var inte Kaká i 90 minuter – och han var det inte när han gruffade sig till en onödig första varning – men han var det i ett par.

Höjer han frekvensen ett par snäpp till så har Brasilien en del att säga till om i den här turneringen, och därför kan det ha varit mer olyckligt än det kan verka att han går miste om 90 minuter mot Portugal.

Han hade behövt dem.

•••
Domaren var, alldeles oavsett, horribelt fel ute när han föll för Keitas skådespeleri och gav mönstereleven Kaká rött kort. Jag är rätt säker på att det är hans första utvisning som senior.
•••
Annars då?
•Jo, Elfenbenskusten fick ju en reducering till slut, mot ett brasseförsvar som var lika slutminutsslött som mot Nordkorea. Gervinho enmanskontrade och Drogba nickade till slut in ett mål som kan vara värt guld och diamanter när den här gruppen räknas ihop.
•Det slogs, lite i förbigående, nytt sydafrikanskt rekord i ironi. FRANSMANNEN Stéphane Lannoy testade det där som Martin Hansson sa att han hade velat testa med Thierry Henry under Irlands-matchen:
Han frågade Luis Fabiano om han tagit med handen. Och Fabiano blånekade.
•Kommentatorerna i sydafrikansk tv blandade konsekvent ihop Robinho och Bastos. Det är ju lätt att se skillnad – Robinho har en högerfot, Bastos är så enfotad att han skulle kunna spela i Paralympics.

 

/Simon Bank