Nämen, det är väl själva fan också.

Serbien, Serbien, Serbien, Serbien – med alla era fyra kyrilliska ”s” som ni alltid refererar till – hur lyckas ni alltid råka ut för sånt här? Hur kan ni fortsätta rafsa åt er tragedier ur triumfens käftar, drabbas av någon osannolik katastrof precis när det värsta redan verkar vara avklarat?

De sista tio minuterna har jag ingen aning om vad som hände mellan Tyskland och Ghana här på Soccer City i Soweto; det enda jag gjorde var att stirra på den tv-monitor som pumpade fram matchen från Nelspruit.

Ett trögstartat Serbien hade äntligen aktiverat sin desperation. De hade fått in ett reduceringsmål, behövde nu bara en kvittering. De trummade på, trummade på, Pantelic fick ett mål bortdömt, Vidic borde kanske haft en straff, Pantelic skyfflade ett friläge över….

Men det kändes lång väg. Det här skulle inte gå. Det här skulle bli ännu ett i raden av halvt heroiska, halvt tragiska serbiska nederlag.

Nu kommer det ju diskuteras i all evighet och ofantlighet om den kroppsställning Tim Cahill hade när bollen träffade hans hand, och det hör liksom till. Den politisk-historiska diskussionen på Balkan bottnar i mångt och mycket fortfarande i drygt 600 år gamla slag; nu kommer historien om en avgörande hands i Nelspruit ärvas ner genom generationerna.

Jag tycker ofantligt synd om Serbien. Samtidigt tycker jag att de faktiskt får lov att skylla sig själva. De hade en fin period i första halvlek, men därutöver började de inte spela ordentligt förrän det nästan redan var försent.

***

På annat håll var Tyskland trögare än jag sett dem på länge; inget bolltempo, få löpningar. Vare sig Müller och Podolski var med i matchen ute på sina respektive kanter, så Mesut Özil fick försöka hitta på saker på egen hand. Det gjorde han ju visserligen väldigt bra, men spelar Tyskland såhär mot England så kommer han behöva fortsätta dundra in halvvolleys från 20 meter ifall det ska bli några mål.

Ghana löpte ihop till fler öppningar, men utnyttjade dem sämre. Även om Neuer visserligen är väldigt bra i det tyska målet kan det väl vara värt att försöka testa honom med några ordentliga skott? Nu tog Ghana en väldigt stor risk genom att spela på ett resultat de inte själva kunde kontrollera, men det är ingen slump att det är det här laget som nu bär hela den afrikanska kontinenten på sina svartsjärnade axlar.

De är bra, prioriterar rätt saker. Även de kreativa spelarna gör sitt i spelet utan boll och spelet på egen planhalva, och ökar de bara koncentrationen i avslutsfasen kan de gå riktigt långt. Vägen till semifinal ligger lika öppen för Ghana som för några andra lag på den här slutspelshalvan.

/Erik Niva