Fick jag välja en musik att lyssna på resten av livet så hade jag valt den tyska kulturgemenskapen före den engelska. Men det är ju jag. Jag antar att jag inte får med mig Erik Niva på den båten.

Med ett par darrande timmar kvar till den europeiska klimax-matchen i detta VM kan vi väl se till att ladda upp ungefär som spelarna själva gör.

Ni vet att Gloria Gaynor blev hela Frankrikes soundtrack till VM-guldet 1998, den kom från Liza Lizarazus händer i spelarbussen och strålade ut över precis hela världen och får stå som den ojämförligt mest lyckade soundtrackskuppen (javafan, jag jobbar väl på kvällstidning) i fotbollshistorien.

För fyra år sen, i hemma-VM, gungade det tyska omklädningsrummet till Xavier Naidoo. Den här gången har Sami Khedira plockat fram Bushido & KayOne som lagets eget soundtrack.

– Det är inte direkt den sorts musik jag lyssnar på privat, men det är bra att laget har en ritual och att de lyssnar på den här låten på vägen till en match. De har själva hittat den låten, den binder dem samman. Det tycker jag om, säger Jogi Löw (själv gillar han, enligt samma Welt-intervju, Whitney Houston, Celine Dion och Udo Jürgens).
 

Vad England lyssnar på i omklädningsrummet vet jag inte. Jag antar att de vill lyssna på Lil Wayne eller Akon, som alla engelska proffs. Men de borde förstås lyssna på det här. Igen. Och igen. Och igen. 
 

/Simon Bank