Med fem minuter till boarding och en hotande förkylning ungefär lika långt bort:

Medan jag sitter på ett plan (always on a plane or a fast train) spelas en match som jag ju egentligen inte vill missa för allt i världen. Vi gnäller på bollar och kyla och helvetestutor och allt, men den största faran för turneringar som den här och lag som de här är ju inte materialet utanför – utan materialet inuti.

Den största faran för landslagsfotbollen är spelare som helt enkelt inte bryr sig ett skit.

Alla som kommer till ett VM vill vinna, det är inte det. De vill spela bra, de kommer att lägga in sina procent och göra sitt bästa. Men det finns en skillnad på att ge allt och att ge ALLT. Det var därför vi gillade Nordkorea (laget) igår, och det är därför vi i alla fall föra matchen borde vara intresserade av att se Chile möta Honduras.

Det finns ett par lag i VM som alltid kommer att spela med hjärtat utanför, som kommer att spela med – som amerikanerna säger – with a calling. Chile kommer med en jordbävning och tsunami inbäddad i sin nationalsång när de sjunger den om en timma och lite till. Honduras kommer till ett VM, bara det, och de kommer efter en statskupp.

De kommer att springa för andra än sig själva. De kommer att tackla med mer tyngd än professionalism bakom.

Vamos.

/Simon Bank