Vafan ska man säga? 

Det hinner inte ens gå en minut innan det börjar smattra in sms som i stort sett alla har samma innehåll: ”Är du fortfarande emot målkameror?”.

Är jag det? Jag vet faktiskt inte, det är fel timme att svara på det.

Bortsett från Pedro Mendes på Old Trafford har jag aldrig sett något jämförbart. När jag diskuterar målkameror utgår jag ändå ifrån någon sorts grundläggande domarstandard, ser teknologin som en potentiell möjlighet att hjälpa dem i alla de här situationer som är så gott som omöjliga.

Men detta? Alla människor som någonsin sett en enda fotbollsmatch tidigare ser ju att det är mål. Bollen har ju tydlig backspin, studsar uppenbart en bra bit bakåt – och träffar ändå mitt på ribban. Det finns inget att tveka över, oavsett vilken vinkel man har eller var man står på planen. Det är till 100 procent solklart att bollen har varit en bra bit över mållinjen, och jag förstår faktiskt inte hur tre domare kan misslyckas med att uppfatta det, teknologi eller inte teknologi.

Att kräva kameror med utgångspunkt ifrån den här situationen är som att kräva installation av en superdator för att räkna ut att båda lagen har elva spelare vid matchens början.

Och jag hoppas verkligen att ingen människa kommer med det här: ”Det var ju i alla fall tur att Tyskland gjorde ytterligare två mål, så att inte misstaget blev avgörande”-tramset. Vad som hade hänt ifall det nu blivit 2-2 fem minuter paus har vare sig ni eller jag en aning om – jag misstänker att Tyskland vunnit oavsett – men det jag kan garantera är att tyskarna inte fått fullt så bisarrt enkla kontringsmål.

Men visst, oavsvett vilket – England borde absolut rannsaka sig själva parallellt med att de nu jagar linjemän vid Río de la Plata.

Så många elementära misstag, så obegripligt lätt ni gjorde det för de framforsande omställningstyskarna. John Terry och Matthew Upson? Vad handlade det första målet om? En 90-metersinspark som tillåts studsa fram utan att ni ens är i närheten av bollen? Och Gareth Barry? Va? Vafan sysslade du med? Vad var det för fjantig fegtouch som öppnade för omställningen som gav 3-1? Och hur kan du först tappa ett femmetersförsprång och sedan inte ens bry dig om att gå in i duell när Özil fick fri gata att bädda upp 4-1-målet? Båda de målen är fullständigt ditt fel.

Och för den delen, Steven Gerrard och Wayne Rooney? Vad är det som hänt med era bollmottagningar, ert passningsspel? Fabio Capello? Är det inte för att styra upp försvarsspel och ingjuta vinnarmentalitet som du får din rekordlön?

Tyskland var ju precis så läckra som man hoppas på nuförtiden. Fantastiskt sevärt kontringslag, med fart, rörelse, kreativitet – och effektivitet.

Klose är Klose, Podolski är Podolski. Mesut Özil är turneringens hittills bästa låsöppnare och Thomas Müller har en av de allra klokaste anfallshjärnorna. Schweinsteiger och Khedira har på nolltid smält ihop till ett komplett innermittfältspar och även om Neuer är fel ute på reduceringsmålet är jag helt övertygad om att han kommer tillhöra världens absolut bästa målvakter under de kommande tio åren.

Jag unnar verkligen Tyskland sin kvartsfinalsplats – jag önskar bara att de hade fått den på ett annat sätt.

Den uppenbara parallellen dras nu såklart till Tofik Bakhramov och 1966, men i mina ögon är inte det den mest relevanta. Jag ser den här matchen som en fortsättning på åttondelen mot främst Argentina 1998 och EM-kvarten mot Portugal 2004, i viss mån även VM-kvarten mot Portugal 2006. Alla matcher av liknande karaktär, där England blev bortdömda av ohyggligt kontroversiella domslut.

Som det brukar heta – bara för att de stundals var värdelösa innebär det inte att de inte är förföljda.

/Erik Niva