Det räckte rätt bra med en chockförlust och ett skarpt läge för att Spanien skulle börja fundera och ifrågasättas. Är det verkligen europamästarna vi fått hit till VM? Eller är det de gamla vanliga kosmetiska bolltrillarna utan vinnargener?
Tja, fick ni ut något svar av matchen mot Chile så har ni bättre ögon än mina.
Det vi kan konstatera är att det var en klassisk matchbild, den där sorten det så ofta blir när storlag möter uppstickare och uppstickaren efter ett tag, utan att riktigt veta hur det gick till, har förlorat matchen.

Det var ingen tillfällighet. Det är sällan det.

Om du fått peka på en målvakt som skulle ge sig ut på en idiottur och ge bort bollen så hade du inte pekat på Iker Casillas. Och om du skulle peka på en spelare på planen som skulle plocka upp den bollen och pricka in den i öppet mål från 40 meter så hade du pekat på David Villa.
Före målet, som blev målen när Andrés Iniesta bredsidade in en dropp från Villa för 2–0, hade Spanien inte varit bra. De hade varit rent dåliga. Det var många tillslag, få trianglar, det modiga Chile var skickligt på att klumpa ihop på de där utrymmena i mitten där Spaniens tiki-taka brukar ta fart (och det är fortfarande ett problem att Busquets inte kan avlasta i det spelet).

Bielsa såg lika ljuvligt gökbogenial ut som vanligt på bänken, Isla var lika offensiv som vanligt på sin kant, och Nando Torres… …var inte sitt vanliga jag den här matchen heller. Där finns Spaniens stora svaghet i den här turneringen (där, och i att man kan låta Millar prickskjuta in 2–1 från sexton meter). De måste få igång Torres fötter, för nu studsar bollen ifrån honom, han har ingen vettig touch och även om han börjar komma i hyfsade positioner så händer inget när han är där. Idag fick han Estrada (märkligt) utvisad efter att domaren haft lite taskigt bollsinne.
Men det var också allt Torres hann med innan han byttes ut.

Chile dominerade läktarna (vamos chilenos gick rakt genom både vuvu-tutor och tv-skärmar), de kunde vara glada åt ett fint mål efter en fin liten passning från Sanchiz – och de kunde vara extatiskt överlyckliga över att ha jobbat sig till en plats i ett slutspel i ett VM för första gången på 12 år.

De har förtjänat det, och Schweiz hade inte det.
De har sitt uppoffrande och stenhårda försvarsspel, de har turneringens hittills bäste målvakt, men man måste ha mer för att få spela åttondelar i ett VM. Matchen mot Honduras följde jag bara av och till, men det var chanser åt båda håll hela tiden, och matchen kunde slutat åt vilket håll som helst.

Det blev 0–0. Det var inte heller någon slump.

/Simon Bank