Bobbie Friberg da Cruz åker dit för fortkörning och döms till arton dagars fängelse, och ingen i världen är överraskad. Ja, inte över att han döms till fängelse, men över att han till slut gör det för att ha varit för sen till en träning.

Det är, om man säger, inte första gången i Bobbies liv som han är lite sen till jobbet.

Professionella fotbollsspelare är rätt ofta drönare, i olika grad. De tränar, de åker hem, de vilar, de vilar lite till, de spelar tv-spel och börjar om igen. När Bobbie och brorsan Johan spelade i Gais levde de inte bara upp till den myten – de förstärkte den. De spelade Pro Evolution Soccer på nätterna, vaknade lagom till träning, var en form av reinkarnerade Kronblomstyper som råkade ha grymma fotbollsegenskaper och en förbannad massa charm. 

Dessutom kunde de ju prata. En gång, jag minns inte i vilket sammanhang och jag minns inte vem av dem även om jag är rätt säker på att det var Bobbie, fick de frågan om vad de ville att det skulle stå på deras gravsten.

Bobbie funderade ett tag, log Bobbie-leendet och svarade:

– Dom där kunde blett nåt.

Jag är inte överraskad av att han var sen till träningen med Kongsvinger eller att han hade oturen att åka dit. Framför allt är jag inte ett dugg överraskad över att han tar sitt straff och säger helt rätt saker när folk ringer och frågar om det. Bröderna Friberg da Cruz… charmtroll, talanger, begåvningar, slashasar. Dom kunde verkligen blivit nåt.

/Simon Bank