Ni får ursäkta det lite låga tempot, men det är som det är. Efter en skånsk turné hamnade jag i Bohusläns skärgård, med mer fokus på annat, viktigare, och mindre på den digitala revolutionen.

I väntan på ett Champions League-kval och på ett blogginlägg om det – eller möjligen om satir, sverigedemokraterna, Al Qaida och journalistik – så får ni hålla tillgodo med en anekdot och en bild.

Anekdoten fick jag av en serieledare, bilden av en av de mest begåvade galenpannor jag känner.

Vi tar dem i den ordningen.

Om ni följer allsvenskan såg ni ju att HIF hoppade upp på segervagnen igen i måndags, 3–1 mot Häcken. Om ni följer HIF så noterade ni kanske dessutom att någon saknades i truppen. Om ni följer MFF kanske ni hade haft en teori om varför.

Alltså – Hannu Patronen, Helsingborgs finske mittback, har dragits med sviter efter en hjärnskakning, och det är förstås alltid otäckt. Mot Häcken i förrgår var han till slut redo för en plats på bänken, och det var så det var tänkt från början.

Men eftersom Hannu är en finsk profilvärvning i en skåneklubb så hittade han förstås ett sätt att skada sig igen.

Kapsyl i ögat? Nä. Skadad i hemmet? Nix. Allt det där har ju MFF-Litti redan gjort. Patronen såg istället till att slå i huvudet två gånger om när han klev in i sin bil, och fick därmed en omgångs vila till.

Grattis till denna veckas Litmanen-stipendiat. Hoppas du är tillbaka på planen snart.

Ja, och så bilden då. Den kommer lite sent, och jag hade missat den helt om det inte vore för en underbar kollega som heter Gunnar. Men ni är värda den ändå:

Ett porträtt av ett geni som heter Andrea, ett porträtt av en stor seger för ett litet fotbollsland som heter Slovakien och ett porträtt av ett italienskt fotbollsfiasko. Allt i ett:

/Simon Bank